Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1850, sida 3

oroar du mig? och derpå framträdde djefvulen. Kitterer: Jag vill låta dig veta, att dessa tre mån begåra penningar af dig. — Den onde: Har du deras begäran skriftligt uppsatt? Kitterer: ÅJa, der har du det.— Dermed lemnade Kitterer papperet till djefvulen, som frågade: Huru mycket penningar vill detta folk hafva, och hvart skola de skickas? — Leopold (så hette en af bönderna): 4100,000 gulden, som såndas till Michel Fischer i Obernau, huset n:o 66. — Djesvulen: Når viljen J, att de skola komma? — Leopold: Ju förr, dess hellre. — Djefvulen: Nå, då skola de komma Lördag natt, kl. 10. Derpå lemnade bönderna till djefvulen 90 gulden, såsom en handpenning, som de skulle förlora, om de efteråt ville draga i betånkande att sälja sina själar för de öfverenskomna 100,000 gulden och taga köpet tillbaka. Då bönderna skulle gå, framtråder en skepnad, till hålsten hvit, till hälsten svart och ställer sig i vägen för dem. Kitterer frågar: hvarsör visar du dig för oss, gode ande, och hvad vill du?, Skepnaden svarade med en len röst: 50O, J mån, hvad gören J, försynden er icke, vånder er icke till den onde! Skepnaden beråttar vidare, huru som den redan 3000 år vankat omkring som ande och väntat på befrielse. Ni skall blifva min befriare, sade skepnaden, pekande på den bestörte Mickel Fischer, ,jag var, då jag lefde, borgsröken och hette Theodora. För min befrielse erfordras 300 gulden inom 3 dagar, men sedan stå också 31 millioner gulden till ditt försogande., Under detta samtal visade djefvulen det största raseri och ville flera gånger störta sig öfver bönderna, men måste alltid på frökens besallning vika 6 steg tillbaka. Man tänke sig böndernas ångest! Med tillhjelp af flera i hemligheten invigda personer lyckades de sammanskrapa 300 gulden och gaf dem till fröken, som fordrade ännu mera, hvaremot hon på det beståmdaste lofvade uppfylla sitt löfte. Med bedragarnes tilltagande fräckhet vexte de bedragnes antal, hvilka man stådse under nya påhitt visste aflocka nya summor. Planerna lyckades dock icke alltid. Så till exempel tyckte en, att djefvulens röst liknade en menniskoröst, och ville derför icke uppoffra några penningar, innan han sett den utlofvade millionen. Andra blefvo så bestörta vid åsynen af djefvulen, att de uppgåsvo alla vidare sammankomster. En, som gerna ville blifva af med sin hustru, hade förskaslat sig hennes namnteckning och öfverlemnade den åt den förmente djefvulen, på det att denne måtte få makt att taga hustrun. En annan gång uppmanade borgfröken Theodora, som då var åtföljd at ånnu en annan qvinlig ande, som kallade sig Catharina, Mickel Fischer att framtråda. Hon ville nemligen gifva honom en kårlekens kyss. Mickel framtrådde, och hon gaf honom andekyssen på kinden och hakan. Denna scen rörde det öfriga sällskapet till den grad, att man, såsom en af dem inför domstolen uttryckte sig, kunnat höra dess gråt och suckar till nårmaste by. Huru böndernas fantasi varit uppjagad, kan man sluta deraf, att de påstodo sig hafva hört dän, såsom af en vagn, sett andarne skjuta upp ur jorden och djefvulen spruta eld o. s. v. Imellertid började slutligen sällskapet fatta misstroende till Kitterer; det påstod, att han i tysthet höll med djesvulen. för att erhålla en skatt af denne, och derigenom förhalade Theodoras befrielse. Derför uppoffrade bönderna utan Kitterers vetskap flera hundra gulden. Af denna summa hade Catharina egenhändigt tagit åtskilliga portioner, hvarvid de lättrogne bönderna tyckte sig se blå lågor slå ut från hennes fingerspetsar. Äfven fröknarne hade bittert beklagat sig öfver Kitterer, som, såsom de sade, var en dålig karl och tagit penningar af djefvulen, men lofvade slutligen, att skatten genom flitig bön skulle komma i dagsljuset efter 14 dagars förlopp. Efter dessa dagars förlopp våntade bönderna under stor glådje de 31 mill. gulden, men når de ieke kommo, blefvo de högst bedröfvade och förbittrade. Ingen djefvul visade sig sedan och inga ande-fröknar heller, och de bedragne hade således intet annat sätt att så ljus i saken, än att draga saken inför domstol. — Uti City i London har börjats en agitation för att erhålla gas till billigt pris, hvilket visserligen icke år af ringa betydenhet. City konsumerar årligen 500 millioner kubikfot gas; långden af hufvudrören utgör 12 geografiska mil, och den årliga utgiften för denna artikel uppgår till 150,000 L. Hela öfr. London, 65 gånger större, än City, forbrukare: 2, 700 millioner kubiksot gas; hufvudrörens jångd år 180 geografiska mil och årliga asgisten för gas uppgår till 540,000 K. City förses med gas af tvenne kompanier, hvilka åtagit sig att upplysa den till lika pris, neml. 6 sh. för 1000 kubikfot. Agitatorerna fordrade en nedsättning af priset tlll 4 sh., och då kompanierna vågrade att ingå hårpå, så bildade sig ett centralkompani af gaskonsumenterne, hvilka genom en barlamentsakt vilja förbinda sig att i hvad sall som helst ej öfverskrida det bestämda priset af 4 sh., och dessutom lemna gasometrarne kostnadsfritt, samt, om rörelsekapitalet lemnade mer ån 10 Å i behållning, ån ytterligare nedsätta afgiften. Så snart detta blef bekant nedsatte de gamla kompanierna priset till 4 sh. men nu år det försent; det nya kompaniet åmnar att vid nåsta parlamentssession anhålla om korporativa råttigheter. Uti City upplysas 6000 hus, till större delen butiker och magasiner, af 15,000 gaslågor; uti boningslågenheter begagnas deremot sållan gaslysning, men i Skottland år sådant allmänt brukligt.