Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1850, sida 3

—nm s 4q4?b — Hvarjehanda. Egaren af det stora malningsgalleriet vid Hannover Square i London, hr Henry Arteria, som för flera år tillbaka bodde på Boulevard Montmartre i Paris och der, likasom sedan i London, gjorde sig kånd såsom samlare af de mest berömda konstverk, har nyligen tagit lifvet af sig genom kol-os. I några veckor hade han lidit af en ovanlig nedslagenhet, men fortfor imellertid att sköta sina göromäl. För en tid sedan frågade han en af de vid galleriet anstållda. vaktmåstarne, hvar han skulle kunna få ett båcken, passande att brånna tråkol uti, men denne sade sig icke veta det. Dagen före sjelfmordet ålade honom hr Ärteria att anskaffa några tråkol, enår han, såsom han sade, ville torka ett rum, der några kabinettsstycken skulle placeras. Han erhöll kolen. Vaktmåstaren trodde, att hr Arteria, som bodde i Kensington, såsom vanligt skulle gå hem till sitt om qvållen, men når vaktmåstaren nåsta förmiddag infann sig i galleriet, fann han hr Arterias hatt och öfverrock liggande på en stol. Efter en stunds förlopp gick uppassaren upp i andra våningen, der hau fann dörren till det rum, i hvilket han åmnade gå in, slagen i lås. Han knackade på, men fick intet svar. Han afskrapade då fårgen på en ruta och såg Arteria liggande på golfvet. En låkare hemtades på ögonblicket, men denne förklarade, att den olycklige redan var död, förmodligen af kolos, enår en kolpanna fanns i rummet, och detta bestyrktes ånnu mer deraf, att alla öppningar, genom hvilka luftvexling kunnat ega rum, voro omsorgsfullt tillstoppade. Sednare fann man skrifvet på pårmen af en fransk bok med Arterias stil följande ord: -Gången till St. Petrus— Othellos vårf år åndadt.Ryktbara personligheter, som aflidit år 1849. Sådane åro af statsmån: Kolokotroni (grekisk fåltherre), Paredes (mexikansk general och partichef, Polk (president i nordamerikanska förbundsrepubliken), Gabriel Pepe och Dupont de VEure (provisorisk regent i franska republiken); af vetenskapliga notabiliteter: F. Becker, Cornelissen. Dråsehe, Mezzofanti (kardinal, den störste spräkkånnare på sin tid) och Sartori; af skriftstållare och publicister: Ellcott, Genoude, Heller, Herlosson, Schmidt (från Lubeck), Schultz, (Fr. Laun) Stiglitz samt författarinnorna Lady Blessington, Marie Edgeworth och Adele Schoppenhauer; af musiker: Chopin, Habenech, Kreuzer, Strauss senior (valskompositör), eindl, Kalkbrenner, Parish-Alrars, Prume och sångerskan Catalani; af dramatiska artister: Baison, Wohlbruäck och skådespelerskan Hartwig. Dessutom dogo förl. år Gabelsberger, grundaren af den tyska stenografien och Adelaide Recamier, Chateaubriands snillrika vånninna. En andebesvärjare. Wirtemberg år, säsom bekant, sedan Eschenmaiers tid, andebesvärjarnes land. En tidning derifrån meddelar nu slutprotokollerna tillhörande en process, som nyligen blifvit anställd inför jurydomstolen i Täbingen emot en viss Kitterer, anklagad just får andebesvårjelse och trolleri. I dessa protokoll låses bland annat: aRedan hade det rykte utbredt sig, att Kitterer med djefvulens biträde kunde frammane skatter. Många menniskor strömmade derför till honom. Bland dessa befann sig äfven MichelFischer från Obernau, som icke hade någonting emot att emottaga penningar af den onde. Efter att Fischer meddelat sin hemlighet till flera penningsnikna personer i trakten, beslöto de samt och synnerligen att förskrifva sig till djefvulen. De underråttade Kitterer om sitt beslut, och denne förde dem till ruinerna af slottet Fremdecker. Här öppnade han en port, som ledde till borggården, och ropade: kom hit du djefvul i Guds mäktiga namn! — Plötsligt svarade en röst ur buskarne: Hvarför