Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1850, sida 2

klaringar, hrarföre dessa notiser meddelas, och bedyrat, att han aldrig skall öfverskrida grånsen för det passande: men hvar år grånsen ? och om han år lycklig nog att alltid finna den, hvem garanterar, att efterföljarne göra det, sedan gårdet år uppgifvet? ty icke lårer Morgonbladet få något privilegium på att ensam och uteslutande beråtta dessa fashionable news? Når nu Morgonbladet ena dagen beråttar, att hos N. N. var en -lysande mottagnings, en rutsökt super-, damerna voro förtjusande, sköna och spirituela, toiletterne charmanta c.; så såller kanske en annan tidning andra dagen ett annat omdöme och beråttar, att mottagningen var ingenting mindre ån lysande, ty eklåreringen var meskin och ömklig, maten var dålig och otillräcklig, damerna fula och fadda, toiletterne gamla och smaklösa o. s. v. Det år omdöme som omdöme. Når Morgonbladet beråttar, att N. N. och N. N. åro förlofvade, beråttar en annan kanske, att X:s och Y:s parti år brutet, att U. och Z. skola skiljas o. s. v. Det hvålfver sig kring enahanda privata förhållanden. -— Vi hafva nyligen sett, hur Söndagsbladet om en af Morgonbladet minutiöst utmålad bal yttrat, att damernas klådningar voro så utringda, att om någon polisbetjent sett det, hade han såkert g gjort beslag: den qvickheten skall af damerna såkerligen befinnas mycket grof; men det var Morgonbladet, som gifvit anledning dertill. — Saken har åfven en annan sida. Vi åro för vår del inga socialistlska utopister, som tro, att någonsin lyxen och fattigdomen skola så utjemnas, att ingendera mera skall finnas; de komma i alla tider att i mer eller mindre mån finnas bredvid hvarandra; men vi undra, om den nårvarande tiden just år låmplig att mer ån vanligt, på sått som i Morgonbladet sker, för fattigdomen framhålla rikedomens lyx; man skulle kunna tro, att den skalken Morgonbladet, som en gång förklarade sig för demokrat, vill på detta sått arbeta demokratien i hånderne. Historien visar Öfver allt, all aldrig voro samhållsomstörtningar nårmare. ån når aristokratiens lyx stod som högst. Vi påstå icke, att hvad som hos oss vill heta aristokrati, år lyxuösare nu ån vid många tillfållen förr, men aldrig förr har denna lyx så stuckits i ögonen på de enedrigareklasserne, som nu genom den tidning, hvilken gör detta framhällande till ett af sina hufvud-åmnen, på samma gång som man sörgåfves bryr sina hjernor med utfunderande af medel mot den öfverhandtagande sattigdomen och proletariatet. Det förundrar oss derföre, att man just från det hället icke inser, till hvad ondt dessa i sig sjelfva obetydliga och löjliga notiser kunna, Jemte så mycket annat, bidraga. Men — å la bonheur!