af karlarne kasserades; och så stor var hans förtjusning, att han i yrseln af sin besinningslåsa glådje, naken som han var, rusade ur huset ut på gatan. (Stor munterhet.) Nå vål, jag såger, att ryska folklynnet år vekt. Ryssarne åro mycket rådda om menniskolif. De åro imellertid som slafvar hemsallna åt slafvars laster: de ljuga, de stjåla och de åro alltfår mycket begifna på dryckenskap, eller bruka åtminstone gerna starka drycker. Men stora brott, såsom mord och våldtåckt, åro sållsynta i Ryssland. Jag önskar också att göra begripligt att vi icke vilja, derföre att vi hålla efter kejsar Nikolaus, att det skall sågas om oss, att vi hota eller förolåmpa en befolkning af 60 mill. menniskör. Men hvad skall icke detta folk hafva för skål att beklaga sig Öfver er? Det år ni, som såtter Ryssland i stånd att underhålla dess ofantliga armå. (Hår, hör.) Det år ni, som såtter kejsaren istånd att hålla en flotta, för hvilken han rycker 20 a 30,000 undersåter från deras hem, och inhyser dem 9 månader om året i kaserner, på det att de må de 3 sommarmånaderne segla om bord å hans krigsskepp i Östersjön och Svarta hafvet till stor förlustelse för brittiska och amerikanska sjömän. (Munterhet.) Ryssarne hafva en större afsky för sjötjensten, ån sör krigstjensten till lands. De ryckas frän sina hem och såttas om bord å krigsskepp eller inspårras i kaserner i Cronstadt, och allt emedan ni lånar czaren penningar, hvarigenom han såttes i stånd dertill. (Hör, hör, och bravorop.) Upphör en gång att lemna dessa lån, och från det ögonblicket skulle så vål ryska som österrikiska politiken undergå en tolal föråndring. Ryssland skulle icke långre vara i stånd att hota Turkiet, eller sånda sina hårar emot Ungern, eller leja spioner och tidningar i vestra Europa (hör, hör); och kejsaren, som icke långre egde några genom fråmlingar förskjutna tvångsmedel i sina hånder, skulle bli nådsakad att blidka sitt folk, för att försåkra sin thron. (Håga bravorop.) Jag vill slutligen uppmana dem, som komma att låsa mina ord, att se sig vål före, innan de placera en enda fyrk i en såkerhet baserad på en individs lif, lik denne, hvilken icke tillhör en långlifvad familj och hvars son torde i ytterlig grad sakna de egenskaper som fordras för att bekåmpa de svårigheter, som vånta honom (hör, hör), då den nuvarande czaren dör. Ni placerar således era pengar på en vulkan. Ni kan stiga upp en morgon och finna, att det stora riket fallit sånder, och att dess befolkning af trålar sprider död och förödelse öfver hela landet. Hånde når det vill, det skall hånda en dag. (Hör, hör.) Den nuv. czaren, om hvars energi och talanger vi höra så mycket skrytas, gör allt hvad en man kan göra för att påskynda och göra oundviklig en sådan katastrof. (Hör, hör.) I stållet för att försona adeln, håller han den under despotismens jernok; han affekterar att emancipera trålarne endast för att svika deras förhoppningar; och i stållet för att anvånda rikets krafter och resurser till afvåndandet af de största olyckor som ån hotade ett land, förökar han sina utgifter, förstör sina finanser, utvidgar sin arm och flotta, försöker att hälla hela Europa i ståndig oro och gör till sin fiende hvarje civiliseradt folk på hela jordytan. (Höga bravarop.) Ingen må bry sig om hvad som som såges, att hvar man skrattar åt oss, att hvar man skrattar åt Cobdens bref. (Munterhet.) Man sade likaledes, att hvar man skrattade åt mitt bref om österrikiska lånet. Man sade oss då betråffande österrikiska lånet detsamma som man såger oss nu med afseende på ryska lånet, att det allaredan var taget innan vi hade vårt möte. Det år mig en glådje att såga, att österrikiska lånet hufvudsakligen stannat i de förste subskribenternes hånder; att det år de stora bankirerne, de stora måklarne, de stora spekulanterne, som den gången verkligen rå1 ta 1 2 så 1 . — 2 4 Pr