arbetning af Eugenes Sues förtråffliga roman med samma namn. De flesta af våra låsare kånna troligtvis hjesen genom romanen, men för dem, som möjligvis ej låst den sednare vilja, vi i korthet redogöra för skådepelets innehäll. Mathilde (fru Deland), en ung, skön och rik arftagerska, år gift med grefve Alfred de Lancry (herr Happe). Mathildes personliga behag, men framför allt hennes stora rikdom hafva å grefvens sida afgjort detta åktenskap. Mathilde å sin sida ålskar sin man med den mest hångisna ömhet. Men Mathilde har en kusin Ursule (fru. Lagerqvist), som före Mathildes åktenskap ålskat och varit, ålskad tillbaka ar de Lancry. Ursule, gift med en god men något enfaldig man, herr Secherin (herr Deland), har i trots af sitt eget och de Lancrys giftermål med Mathilde ej kunnat qvåfva denna kårlek. De Lanery deremot, inseende det oråtta i detta handlingssått mot sin hustru, skrifver en biljett till Ursule, hvari han underråttar henne att deras brottsliga förbindelse måste brytas; Mathildes lugn och hans egen heder fordra det. Denna biljett lyckas han, i trots af sin hustrus och Ursules svårmors nårvaro, att lemna ,Ursule, men denna svårmor, som långe misstånkt Ursules och grefvens hemliga kårlek, har ett vaksamt öga på båda, och stående framför en spegel, upptåcker hon den hemliga brefvexlingen. Med ett låtsadt lugn och fullkomlig likgiltighet ber hon nu Ursule att hålla en docka silke för henne, denna nårmar sig utan misstroende och har redan fattat dockan, då fru Secherin hastigare ån tan ken fråntager henne det olycksaliga brefvet. Och i det hon nu förebrår Ursule hennes brottsliga handlingssått, hotar hon att upptåcka allt för sin son. Under ett ögonblick bragt ur fattning, hemtar Ursule sig snart och förklarar med den oskyldigaste min i verlden, att brefvet endast innehåll anordnandet af en surprise åt hennes man, i anledning af dennes snart instundande födelsedag och hvarutigrefv en lofvat henne att bitråda. Det år nu förbi, såger hon med ett förtjusande missnöje, med min lilla öfverraskning. Jag får nu afstå från det nöjet, jag lofvat mig. Det år sanningen af detta vi snart skola få upplysning om, menar fru Secherin och skyndar att inkalla sin son; denne inkommer glad och leende, omfamnar sin hustru, och då han får höra talas om brefvet, utbrister han i ett stormande skratt. Den stackars mannen därad; af sin kärlek till Ursule, kan ej af sin egen mor öpertygas om hennes brottslighet. Oåndligt nöjd med den surprise som Ursule och de Tanery vilja bereda honom år han glådjen sjelf, och Ursule återfår sitt bref utan att mannen tager någon vidare notis om innehållet af detsamma. Men de Lancry har en vån, grefve de Lugarto (herr Ahman), som i ordets egentliga mening år en fullåndad bof. Genom ett falskt dokument, som Lancry en gång skrifvit och hvars upptåckande kan försåtta honom på galererna, har Lugarto honom fullkomligt i sitt våld, ty Lugarto innehar nåmnde dokument. Lugarto, upptånd af en brottslig kårlek till Mathilde, vill nu anvånda detta papper jemte medvetandet af Ursules och de Lancrys hemliga kårlek, till befråmjande af sina planer. Mulatt till födseln, med en grym och herrsklysten karakter, hvartill en låg och sinnlig passion nu sållar sig, blir han på en gång en verklig djefvul. Genom hotelser att upptåcka Ursules och de Lancrys kårlek, vill han förmå den förra låta enlevera sig af den sednare och resa med denne till London, under det han sjelf vill såtta sig i besittning af Mathilde. De Lancry, en svag och vacklande karakter, mera god ån elak, vågrar till en början, men åsynen af det falska dokumentet tvingar honom att antaga Lugartos proposition. På en bal som Lugarto anståller utföres planen. Ursule åtföljer de Lancry, och Mathilde, narrad af ett falskt bref från sin man, följer utan misstro ende en befjent hos Lugarto, som såger sig