Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1850, sida 1

vår gode, dlsklige far, skulle ha begått något brott? — Tyst, Svenborg, tyst för Guds skull! någon kan höra oss.Hår år ju tyst som i grafven(hon ser sig omkring och tillågger eldigt:) Han år ren som Guds klara sol; förr skulle den kunna afvika från sin bana, ån att en Wejland kunde beflåcka sig med en låg, ovårdig handling. O, Beata, min ålskade syster, låt aldrig mera en sådan tanke få intrång i din själ.— ÄJag afskyr den lika mycket, som du: låtom oss alltså för alltid nedlågga detta åmne! — Jag måste hem.; — -Åh nej, gå icke ånnu! Låtom oss ånnu sjunga ett par folkvisor tillsammans! Om våfven blir slut i dag, eller om måndag, kan det just göra lika mycket. — Tycker du ej, att att det år svalt och skönt att så hår sitta i skuggan under vår enda ek?— -Jo, endast man hade tid.—. ÄAlltid talar du om tid; jag skulle hålla dubbelt så mycket af dig, som jag nu gör — i fall detta vore möjligt— tillågger hon småleende, flåtande sina armar kring systerns . lif — vom du hölle mindre af dina arbeten.— Och jag håller lika mycket af dig,svarar Beata med djup kånsla, -sast jag icke alltid kan följa dig på dina luftiga fårder.