Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1850, sida 1

—— ————— ——— — — -Och denna dag, återtar den andra, Öyhvarföre skall just den vara så mårkvårdig?— -Ja, hvarföre, hvarföre? och orden beledsagades af en suck. Når mamma ej får veta det, lår vål ingen annan någonsin få reda derpå; men bara sommarmånaderna försvinna, hoppas jag det blir båttre.— -Kanske båtke, men bra blir det aldrig, och huru bedrösligt, att just den vackraste tiden, då alla andra mest njuta af lifvet, skall för honom vara så dyster; han, som, efter hvad alla såga, haft ett så gladt och lefnadsfriskt hmnne.— Det år nu fem år sedan farbror dog, och farfar lemnade Sverige, och från denna tid råknar mamma idel bekymmersamma dagar — och ånnu vårre blef det, når underråttelsen kom, att farfar dött der borta, på den fremmande jorden.— -Men det var den 6:te Juli, som farfar dog, och den 2:dre Augusti, som farfar reste, hvarföre skall då den Z8:de Juli vara så betydelsefull?— -vet du Svenborg, att ibland fattar mig en outsåglig ångest. En förfårlig tanke stjäl sig in i mpg hjerta; det förefaller mig som. som . — tida menar du, Beata? inföll håftigt systern, du menar vål ej, att vår far —