Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1850, sida 1

äs;; öä4äe(T0nr2rr1ttt::izzzzzz2:::: tan lön, utan frukt skadar och utarmar ej mindre den förre, ån den sednare, Emot hvad vi uti det föregående af denna undersökning anfört torde någon anmårka, att vi förussåtta, att de med tull-lindringar införda varorna afyttras till konsumenterne till samma priser, såsom om full tull för dem vid införseln erlagts. Utan tvifvel hafva vi det gjort, emedan det ju år endast på sådant sått, som tull-lindringarna kunna gagna importörerne, eller för dem utgöra någon -fördel,åfvensom det år endast under en sådan förutsåttning, som ett fortfarande af desamma kunna för dessa medborgare vara önskvårdt. Blefve de varor, som införas under åtnjutande af tulllindring, afyttrade till konsumenterne till jemförelsevis billigare priser, ån de varor, som importeras indirekte, och för hvilka full tull blifvit erlagd — det vill såga, komme tull-lindringen konsumenterne tillgodo — så kunna vi ej inse, hvarföre importörerne skulle efterstråfva ett fortfarande af vårt differential-tullsystem; ty i sådant fall hade de ej, någon nytta, utan beståmd skada deraf. För dem kunde det ju under sådana omståndigheter aldrig vara någon uppmuntran att taga sina varor långt bort ifrån. De fingo ju ej derigenom någon större behållning, och tulllindringen komme då i förbrukarnes fickor. Skola derföre tulllindringarne vara en uppmuntran, en fördel för importörerne, så måste man betrakta dem från den synpunkt vi gjort. Äro de deremot till ingen fördel för importårerne, och komma de konsumenterne till godo, så kunde man vål såga, att förbrukningen af kolonialvaror derigenom i landet åkades, hvilket återigen, i sin mån, måste stegra statsinkomsterna och sålunda gagna staten; ty, invånder man då, skall full tull erlåggas för varorna, måste de blifva dyrare, ån i nyssnåmnde fall, och följaktligen hvarken konsumtionen eller statsinkomsterna så stora. Ifrån vår ståndpunkt, som förfåkta den sats: att låga fi inanstullsatser inbringa åt statsverket större inkomster, ån höga, borde vt visserligen medgifva det rigtiga håruti, hvarföre vi ock lemna åsido, hvad vi möjligen skulle kunna invånda deremot, åtnöjande oss med att, såsom svar, genmåla: att samma mål åfrenledes ernås, och sannolikt i ånnu högre grad, om staten afskaffar tulklindringarne och nedsåtter tariszpositionerna sir kolonialvaror i allmånhet, utan afseende på hvarifrån de komma, till ett medium af det, som nu, i följd: af lindringarne, vid förtullningen erlägges för de särskilta varuartiklarna. Och dermed åro vi komna till sjelfva syftemålet med denna i en och annan låsares tanka troligen vål mycket uttånjda, men icke dess mindre, såsom vi hoppas, ej helt och hållet förbisedda uppsats. Vi våga nemligen antaga: att det genom föregående undersökning lyckats oss öfvertyga de fleste af våra låsare, att de ifrågavarande tull-lindringarna snarare skada, å ån gagna, vår handel, samt att de sålunda böra afskaffas. Vår mening har imellertid ej varit, att genom detta afskaffande den i nuvarande tariff införda, högre tullen skulle derefter blifva vid importen gållande. Med den uti första afdelningen af denna artikel gjorda beråkning ölver skillnaden i statsinkomst å kolonialvaror, om full tull för samma varuqvantiteter i stållet för de nedsatta afgifterna erlades, åsyftade vi blott visa, att staten derigenom nu uppoffrar en betydlig summa. Vi tillåto oss då nyttja uttrycket, ruppossra en statsinkomst,ty tull-lindringen kommer ej under nuvarande förhållanden konsumenten tillgodo, utan endera går den, såsom vi antydt, å de direkta företagen rent af förlorad, eller ock blir den en premie får importören eller fabrikanten. I hvilket af dessa fall som helst, har staten sålunda bevisligen kunnat erhålla den af oss kalkylerade högre inkomsten. Hade ingen tulllindring åtnjutits, och kolonialvarorna måst erlågga full tull, så hade nemligen, detta oaktadt, konsumenterne ej fått och ej behöft att för sin förbrukning betala högre priser, ån de under nu existerande förhällanden trungits att göra. Nationen hade sålunda, utan att i minsta afseende ytterligare belastas, kunnat till statsverket erlägga de nu genom tulllindringarne efterskånkta summor; och det, som på detta sått gått för statskassan hrloradt, det må nu vara bortslösadt uti kostsamma handelsföretag, eller kommit Per eller Pål tillgodo, det måste, i vår tanka, ej blott kallas, utan ock verkligen vara en uppoffrad statsinkomst. Atehtoffaqae fall , AFnJFJOna Ah knunme de