Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1850, sida 1

Emellertid hade arbetet med skeppens frigörande börjat; i anseende till isens utomordentliga tjocklek slutades det icke förr ån den 28 Augusti. Man styrde nu till Barrowsundets nordkust mot Melleville-Island. Men den 1 September såg man sig åter innesluten af drif-is, och den kort derefter betydligt ökade kölden (termometern sjönk under 0 F. (alltså — 5 R.) förvandlade denna till en enda fast massa. Hafvet var betåckt deraf, så långt ögat från mastens högsta topp kunde skönja. Den så nyss, efter så lång fångenskap och så många anstrångningar förvårfvade friheten, syntes åter förlorad; man beredde sig på att tillbringa ånnu en vinter i dessa sorgliga regioner, når en ny fara medförde befrielse. En håstig vestanvind hade plötsligen bårjat blåsa; hela den fasta ismassan drefs af denna långs Buffonsbugten emot ofantliga isberg. Emot dessa sönderbröts ismarken under dån och brak, liknande åskans. Skeppen drefvo hjelplöst omkring; hvarje sekund kunde blifva deras sista, hvarje ögonblick medföra undergång eller råddning — hvem kunde beråkna hvilketdera? Under elementernas rasande strid förmådde menniskokrafterna intet; de svaga varelserna kunde endast såsom åskådare deltaga i en kamp, som gållde deras lif