Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1850, sida 2

terad för minst 1000 dagar år nödvändigt för en nordpolsfarare, når man betånker, att en sådan kan råka ut för att blifva infrusen utan att slippa lös på 2 eller 3 år; för Ross var det destomer behösligt, som han måst sörja ålven får Franklinska besåttningen, om han pätråslat denna. . I slutet af Juli lemnade Ross Upernadik. Han seglade nu långs amerikanska fastlandets nordkust mot vester, passerade Barrowsundet och inkom i de vestliga farvattnen, som voro alldeles fria från is; deremot fann han det söder om Barrowsundet belågna Prinsen-regentens inlopp stångdt af isen. Den 11 September uppnådde han Kap Leopold, som var beståmd till de båda skeppens föreningspunkt. Ross hade för afsigt att, efter sin förening med Entreprisesortsåtta sården vester ut, men isen hopade sig nu till den grad, att han måste uppgifva denna plan. Man beredde sig nu uppå att öfvervintra i denna nejd. Den 14 var hamnen alldeles frusen. På de båda skeppen, som lågo på ett afstånd af 200 yards (300 svenska alnar) från hvarandra, blef nu, säsom brukligt vid sådane tillsållen, ett tak lagdt från skansen till mesanmasten; en 7 fot hög snövall lades dessutom mellan skeppen, och framför hvardera af dem uppbyggdes ett magnetiskt observa