Theologisk afdelning. htt ord om kolkskollärare. I N:o 6 af Handelsoch Sjösartstidningen låstes nyligen en interessant uppsats om folkskolan i Danmark, och solkskollärarnes ställning och beskaffenhet t derstådes. Man finner der sal, bland annat, att vexelundervisningen, för hvilken en högre officer och konungens gunstling Abrahamsen, under en följd af år, med stor framgång nitälskade, nu mera blifvit i det nårmeste afskaffad. Men hvad har håndt? Jo i stållet får flera monitörer, såsom uti vexelskolan, har man fått i stället — heter det — en enda, d. å. låraren sjelf. Undervisningen beskrifves nenligon såsom i högsta grad andelös; hvilket kärdeles uppenharar sig vid undervisningen i historia, sedelåra, kristendom. Allt blir utanlexa, och ett tanklöst uppradande af ord, och det våsendtliga, — sjelsutvecklingen, tankekraften, förmå gan af ideer, viljans utveckling m m. — försummas. Ingen undervisning är elåndigare, ån en andelös. Huru många skolor, åfven i vårt land, lida icke af denna brist! Huru skall det hjelpas? Månne förbättrade löner äro det verksammaste medel härtill? Vi tro det icke. Nog behöfver lönen för skollårare i vårt sådernesland åtminstone att fördubblas; den blir åndock icke högre ån lönen för en bra råttare. Men i Danmark hafva skollårarena, såsom man af den åberopade beråättelsen inhemtar, ånda till 800 rdr i lön, och dock år skolornas tillstånd, enligt hvad ofvan nåmnts, bedröslig. Också synes danska allmogens bildning och låselust, enligt nåmnde beråttelse, ingalunda stå framom vår svenska allmoges, utan snarare efter den samma. — Och når nu en sådan andelös lårare af en församling blifvit antagen, och aktar sig för så kallade tjenstefel, kan förs amlingen icke slippa honom, ofta nog, förr ån efter en långre följd af år. Är icke detta förhållande högst beklagligt! — Huru skall då denna vigtiga angelågenhet kunna stållas på en båttre fot? Ty att frågan år vigtig, derpå tvislar vål ingen, som harx ett hjerta, ömmande för fosterland och medmenniskor. UItan tvifvel hjelpes saken båst på samma sått, som i den enskilda undervisningen i båttre hus. Når föråldrarne erhållit en informator för sina barn, som icke motsvarar deras billiga anspråk, så endtledigas han, och en annan antages i stållet, till dess man tråffar en sådan, med hvilken man år belåten. För den gör man allt, hvad i ens förmåga står, för att få behålla honom. — Huru? såger någon; det år ju emot Kongl Maj: ts nådiga stadga om folkundervisningen i riket? Når en lårare år antagen af pastor och församling å allmån sockenståmma, så kan han ju icke afskedas utan tjenstefel? Svar: Det år visserligen sannt, att, om hän , ovilkorligen blifvit antagen, anmårkningen åger sin rigtighet; men vi kånna en församling i vårt fådernesland, som gjort sig till regel, att, så ofta skollårare utvåljes, om han år okånd, icke antaga honom för mer ån ett år, samt om han återvåljes, antaga honom för fem år i sånder. Denna regel har församlingen följt i sjutton år, således långt förr, ån den kongl. stadgan utkom, och deraf befunnit sig sårdeles V. Det ligger i sakens natur, att lärarue, långt ifrån att ärligen förslappas, såsom nu år fallet i allmånhet, tvert