Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1850, sida 1

om, i följd af sådant valsått, skulle med förökad ifver anstrånga sig, att vål uppfylla sina pligter, i samma mån som den nya valterminen nalkades. Lärarne sjelfva böra icke vara emot denna valfrihet; den är ett af hufvudvilkoren för deras egen tillkommande åra, för deras eget anseende, för deras egen förökade lefnadslycka:; den år vilkoret för deras framtid. Den oduglige låraren må anse det för en lycka, att i god tid blifva afsöndrad från det yrke, dit han genom sina anlag icke hörer, på det han må kunna, innan det blilver för sent, försätta sig i det låge, dit sörsynen egenteligen beståmt honom. Och att detta för skollårareståndet sjelft år en lycka, ligger för öppen dag. De båttre skollårarne riskera i sjeifva verket ingenting genom dylika förnyade val, ty de blifva alltid återvalde. Det år just denna valfrihet, som framför allt kyrkan sjelf behösver; den år ett af hufv udvilkoren för kyrkans pånyttfödelse ; den utgör ett af grunddragen i den religionsfrihet, som de kristna folken börja fordra allt mera högljudt: det år den religionsfrihet, som de Förenta Staterna, det lyckliga landet, redan egt i mer ån 70 år, och der haft till följd en förvånande höjd af kristlig fromhet och religiöst sinne. — Må ingen tro, att ett sådant valsått år så ålventyrligt för en åldre tjenstinnehafvare, som det, vid första påseende, skulle kunna synas. Oaktadt alla embetsmån i de Förenta Staterna till större delen våljas för ett år i sånder, ser man dock esomoftast derstådes, att fader, son och sonson, blifvit bibehållna vid samma embete, der de vetat tillvinna sig kommunens förtroende. Det synes alltså, som låge der på visst sått mera stabilitet, mera såkerhet, för förtjensten i det fria valsåttet ån i något annat. I den kongl. stadgan för folkundervisningen i riket finnes, OSS veterligen, icke något, som förhindrar en församling att vid sina skollårareval fåsta ett sådant vilkor af viss bestämd tjensttid, som hår förut blifvit omnämndt. Visserligen skulle en förenad stormlöpning af skollårarne mot en sådan tydning kunna framkalla en kunglig förklaring öfver skolstadgan, som utan tvifvel skulle förhindra skollårare-val för bestämd kortare ljensletid; det år ock. tillochmed troligt, att, om ett antal församlingar i sjelsva verket skulle vilja försöka I ett sådant valsått, i likbet med den omnåmnda församlingen, man skall dfverklaga detsamma, och få det kullhåfvet, på det atticke något så amerikanskt, d. v. s. befångdt rasande, må vinna insteg i vår byråkratiska. plutokratiska och hierarkiska nord. Några få församlingars vilja skulle icke skydda detta valsått, så långe allmånna medvetandet om dess nytta ånnu solver. Men det fria valsåttet kommer likvål en dag: det kommer i alla fall; det står för dörren! Meningen med denna vår uppsats, liksom med åtskilliga andra, år alltså för nårvarande icke att föranleda någon verkstållighet af förslaget hvarken i år eller nåsta år; — vi kånna för vål motständets art och beskassenhet, — utan blott att våcka diskussion så vål bland skollårarne som inom kommunerna, och om möjligt, en liflig diskussion, under klart medvetande, att derunder begrep? . 2 . pen redas allra båst, och sjelfva verkstålligheten allrabåst förberedes.