IIvarjehanda. Engelska kolonien i Nya Syd-Wales på Ulimaroa råknade i slutet af år 1848 220,474 menniskor. Detta antal år hågst ringa i förhållande till områdets vidd, som utgör Tysklands dubbla storlek. Emellertid hade dock befolkningen på 10 år ökats med 140,000 menniskor; fortfar populationen att i samma mån stiga, och tilltager utvandringsströmmen från Europa i samma grad som hitintills, torde Nya SydWales inom en icke så aflågsen framtid blifva en af Englands måktigaste kolonier. Gubbar och gummor finnas knappt, ty gammalt folk utvandrar icke gerna, och de unge hafva icke hunnit åldras, sedan utvandringsströmmen leddes dit. Barnen under 14 år voro 89,610. Af vuxna personer funnos i slutet af år 1848 utaf mankönet 86,302 och utaf qvinnokönet 44,562 personer, men år 1849 hade proportionsvis flera af qvinnokönet ån förut invandrat. Emeilertid lider man ånnu brist på fruntimmer, och det vissa år, att ånnu på många år ingen dame, som ej blifvit alltför vanlottad af naturen, behöfver komma på öfverblifna kartan.