Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1850, sida 2

I detta ögonblick inträdde majoren i rummet. Hur år det med den sjuke? — frågade han. Majorskan lade fingret på låpparne till tecken af tystnad. Den slocknande lifsgnistan uppflammade ånnu en gång. Viktor satte sig upp i sången och fattade sin mors hand. a Mn mor — sade han — och ni, som . . . 2 var min sar, jag har en sista bön att framställa till er.Framståll den! — yttrade majoren, i det han torkade sina ögon — och jag lofvar dig på förhand att uppfylla allt. aVar god emot Fanny och tvinga icke hennes böjelse... Gif henne åt den, hon ålskar, åfven om han ej skulle vara af börd, så framt han eljest år en hederlig karl... Lofvar ni mig det?Fanny hade kommit in och hårt de sista orden. -Ja, — svarade majoren och Adelaide på en gång — din bön skall oss vara helig .