uttryck sanns icke mer, eller undanskymdes det af tärarne. Amelie — sade majorskan, i det hon råckte sin medtåslarinna handen — vid hans sons dådsbåda vike alla hatets och hämndens känslor!. Amelie mottog den utsträckta handen och tvenne långe skiljda hjertan klappade åter emot hvarandra. -Fanny, mitt barn, — sade majorskan derefter — gå ut ett ågonblick ... Du kan komma in sedan.Den unga flickan lydde. -Nu, mina ålskade — sade majorskan, i det hon satte sig på sängkanten och fattade Viktors och ,Elviras hånder, nu återstår det för mig att göra en svår bekånnelse . . Vet då, att ni båda aldrig kunde få ega hvarandra, ty — J åren syskon.-Syskon! — utbrast Elvira — det år sålunda min bror, som dör för mig? ... Syster! — återtog Viktor med matt röst — kom... till... mitt hjerta... Deruppe