Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1850, sida 1

ra angränsande trådgårdar, såsom vid Liseberg, Jakobsdal, Gunnebo m. fl. stållen, för några och tjugo år sedan funnits ananasdrifverier, hvilka nu åro upphörda. Meråndels vid anstållande af större sestiviteter reqvireras från Köpenhamn behofvet af ananas, vindrufvor och andra sinare frukter. Deremot år smaken för förskönande anläggningar i jemnt stigande och kan anses vara framkallad i bredd med den tilltagande hågen för bebyggandet af nya lågenheter. Men åfven ser man slerestådes föråndringar utföras i både större och mindre, åldre anlåggningar, för att gifva dem en modernare och friare form. Att denna håg för anlågg ning och plantering likaledes sträcker sig till aslågsnare orter, kan slutas af de icke obetydliga reqvisitioner på fruktoch prakttråd, som från hårvarande handelsträdgårdar, afgå. — Bland nya trålgärdsanlågeningar, i Götheborgs grannskap förtjena sårskildt anföras: den vid grosshandlanden D. Carnegies egendom, Stora Torp, för ett par år sedan påbörjade och ånnu under arbete varande vidstråckta parkanlåggning, som, prydd med en präktig villa och dyrbara väganlåggningar, lofvar att blifva en af de vackraste i orten; åfvensom den af herrar A. och P. Kobb, å lågenheten Ahlelund under förl. år påbörjade anläggning och bebyggande af tvenne mindre sommarstållen, hvilka, med dragen fördel af det pittoreska läget, visa god smak i plananlåg gningen. Då hågen för trådgårdsoch blomsterskötsel hår visar sig vara i tilltagande, år anledning hoppas, att åfven med tiden ett framåtskridande skall åga rum uti de grenar af hortikulturen, hvilka hittills hos oss stått på en lågre grad af utveckling. Om detta å ena sidan mycket beror på upplyste och bemedlade trådgårdsegare, beror det å den andra i likså våsendtlig mån på kunnige och för sitt yrkes utveckling nitålskande trådgårdsmåstare. Ett sådant framåtskridande kan ske, utan att behöfva ingå på öfverdrifternas eller slöseriets område; utan att, såsom i Ryssland, i strid mot ett hårdt klimat, på ovanlig årstid framdrifva frukter, hvilkas vårde bokstafligen måste med guld uppvågas, eller att, såsom i England, uppföra våxthus, så stora, att man deruti kan fårdas i vagn, eller genom att anskaffa de dyraste våxter. Inom trådgårdsskötseln beror utvecklingen icke så mycket på storleken af de deråt upplåtna arealer, som fastmera på deras åndamålsenliga anordnande och anvåndande i både estetiskt och ekonomiskt hånseende, icke på vextsamlingarnes dyrbarhet och storlek, utan mera på deras möjligaste fullkomliga kultur. Trådgårdsskötseln år af så omfattande beskaffenhet, att icke allenast den bemedlade egaren af stora jordrymder, utan åfven den mindre bemedlade, som endast disponerar en obetydlig jordflåck, eller plats för några krukvåxter i fönstren af sina boningsrum, alltid derinom kan finna något för sig passande, något som kan drifvas i sin fullkomlighet. Att fordringarne håruti i alla möjliga hånseenden kunna uppfyllas, må blifva en uppgift, som trådgårdsskötselns egentliga utöfvare: trådgårdsmästarne, efterhand böra söka att lösa.