Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1850, sida 2

me 5 1 AA AR ar Ha en så obegrånsad kontroll öfver folkskollärarne år icke svår att inse. Den vill söka att gifva: den rigtning åt folkundervisningen, som år öfverensstämmande med dess egna syften och interessen samt förhindra allmogens republikaniserande. Den förebår visserligen, att folkskollårarne i en mångd kommuner gjort Ssig till socialismens apostlar och utbredare af upproriska skrifter. Men detta kunde till stor del förebyggas, om man gjorde sig mera mån om en sann upplysnings spridande samt förbåttrade lårarnes lönevillkor, ty det år just uselheten af dessa samt den ringaktade samhållsstållning lårarne innehafva, som göra dem emottagliga för de förföriska socialistiska lårorna. I mötet den 10 intog Dupin åter presidentplatsen. Krigsministern framlade ett förslag, som allaredan blifvit framhållet och lofordadt i den nya bonapartistiska tidningen, Le Napolkon, att föröka underofficerarnes dagliga gage med 20 centimer (7 skilling svenskt riksgåld). Detta, direkte från republikens president utgångna förslag, stötte i afdelningarne på det håftigaste motstånd och blef der nåstan enhålligt förkastadt. Detta förslag år tydligen beråknadt på att vinna underofficerarne för Louis Bonaparte, och förkastar nationalförsamlingen detsamma, då skall, så beråknar man, denna vigtiga klass inom armåen blifva intagen emot densamma och man skall låtteligen vid förefallande tillfålle kunna begagna den emot församlingen. I mötet den 12 förhandlades frågan om de speciella lagarne, för Ålgirien. Krigsministern, dHautpoul, begårde för regeringen initiativet till och utarbetandet af dessa lagar, men nationalförsamlingen asgjorde, att en komite af 15 medlemmar, som den utnåmner, skall utarbeta desamma. I mötet den 14 börjades förhandlingen af den stora lagen om undervisningsvåsendet. Denna lag blef ursprungligen föreslagen af Falloux, derefter åndrad af komitsen, sedan hånvist till statsrådet, som deri företog nya ångringar, och dernåst slutligen ånnu en gång pröfvad af komitken. I mötet den 15 talade Barthelemy Set Hilaire, biskop Parisis och Victor Hugo, den förste från universitetspartiets ståndpunkt, den andre från det katholska klereciets, den tredje från den fria undervisningens. Victor Hugos tal var lysande, och alla bladen åro, allt efter deras partifårg, uppfyllda med loford eller tadel. Oppositionsbladen, ånda ifrån Presse och Siecle till Democratie pacifique och Voix du peuple, förklara det både med hånseende till form och innehåll för ett af de mest storartade söredrag, som någonsin blifvit hållna frän den sranska tribunen. De konservativa bladen och ånnu mera de legitimistiska och katholska, kappas att nedsåtta detsamma. De bonapartistiska organerna sluta sig till loftalarne. I motet den 16 talade Poujoulat emot V. Hugo, dock utan att kunna utplåna verkan af hans tal. Pascal Duprat förfåktade med energi och talang undervisningens obetingade frihet. I mötef den 17 talade Montalembert för förslaget, men hans tal var, emot vanligheten, ganska matt. Hurudan utgången af förhandlingarne skall blifva synes vara ganska tvifvelaktigt. Det år icke omöjligt att undervisningslagen, vid den ombytlighet som karakteriserar nationalförsamlingens opinioner, får majoriteten emot sig. Den 17 gingo rykten i konversationsrummet och korridorerna uti nationalförsamlingens lokal, att lagens öde år betydligen hotadt och att det begynnar se ut som om den skulle blifva förkastad. Det påstås, att ministrarne betjena sig af de otillbörligaste yttranden mot nationalförsamlingen. Således skall Fould hafva yttrat: Man kan icke komma någon hvart med nationalförsamlingen, man må se till att blifva utaf med densamma. Dessa ord våckte stor förbittring, men det kom icke till några interpellationer i församlingen, då Fould sednare förklarade, att han aldrig betjenat sig af sådana ord. Huruledes man för ösrigt söker att tråffa såkerhetsåtgårder emot en kupp från Louis Bonapartes sida emot nationalförsamlingen, visar ett förslag, som år ingisvet af Pradie, och som har till syfte att organisera det lagliga motståndet i hela landet, i håndelse al ett uppror, en usurpation eller en statskupp. Förslaget fordrar, alt, når antingen republikens president eller nationalförsamlingen, genom en plötslig tilldragelse, ett statsstreck eller uppror skulle råka i den ställning, att den omöjligen kunde utöfva sin författningsenliga myndighet, då skulle straxt alla kommunal-, arrondissementsoch departementalnämnder tråda tillsammans och tills vidare öfvertaga 1 2LD Åh