Article Image
Inrikes nyheter. Cötheborg. Goseboros kongl. Vetenskapsoch YJitlerhetssamhälle firade sistl. Thorsdag, den 24 dennes, (Gustaf II:s födelsedag) sin vanliga årshögtid i frimuraresamhållets lokal kl. 6 e. m. och var denna offentliga sammankomst talrikt besökt af både damer och herrar. Ordföranden hr distriktschefen och ridd. W. Karström, öppnade sammankomsten med en öfversigt af samhållets förhandlingar under årets lopp, hvaraf bland annat inhemtades, att sållskapets pekuniåra omståndigheter voro i det goda skick, att det kongl. samhållet åter kunde fortsåtta att i tryck utgifva åtskilliga af samhållets ledamöter inlemnade interessanta vetenskapliga ashandlingar och nekrologer, af hvilka ett håfte fram på våren lårer utkomma. Herr ordföranden upplåste äfven den af styrelsen öfver Gåtheborgs naturhisloriska museum till det kongl. samhållet afsisna, årsberättelse om musei tillstånd, samt tillkånnagaf, att förteckningen på de gåfvor, som under året blifvit åt museum förårade, kommer att sårskildt i tidningen ofsentliggöras. Det kongl. samhälet hade till hedersledamot invalt prim. theol. professorn och domprosten i Upsala hr doktor Joh. Thorsander, samt till arbetande ledamöter: öfverdirektören, ridd. af S. O. mag. A. E. v. Sydow; medicinalrådet professor F. T. Berg, samt sabriksmåstaren J. A. Rossing. Under årets lopp hade tvenne af samhållets ledamöter aslidit, nemligen biskopen i Trondhjem hr P. O. Bugge och professorn och ridd. E. A schröder i Upsala. Derpå upplåstes af åtskilliga samhållets ledamöter de af dem författade nekrologer öfver hågangängne medlemmar, neml. af gymnasii-låraren och samhållets sekreterare, herr mag:r P. L. Rudgren, öfver kontraktsprosten och kyrkoherden doktor P. E. Rhedin, samt öfver professorn R. N. O. E. A. Schröder; af regem.-past. hr mag:r G. T. Ljunggren ötver prosten och kyrkoherden 1. N. O. hr mag:r Ch. Linderoth; af lektorn mag:r N. Hagborg öfver prost. och kyrkoherd., 1. N. O. mag:r E. M. Beckeman; samt af lektorn mag:r C. Thunberg en vacker minnesruna på hexameter öfver professorn, K. N. O., en af de 18 i sv. akadem., 1. af K. V. A. hr mag:r E. G. Geijer. På de utsatta prisåmnena hade inom tåflingstidens utgång inga svar inkommit, men efteråt hade på frågan: Hvad år sann och hvad år falsk frihet, och hvilken år den deraf utgående olika inflytelsen på religion, stat, vetenskap och konst? en afhandling blifvit inlemnad, hvilken, ehuru ej sullståndigt utvecklad, dock syntes förtjena en mention honorable-. Till det kongl. samhållets ordförande för ingående år hade hr distriktschefen och ridd. W. Karström åter blifvit invald; och till tåflingsåmnen urder samma tid utgåfvos följande: 1:o Med anledning af de anmårkninigar, som i sednare dagar blifvit gjorda mot den högre analysens vetenskapliga grundlåggning, önskar kongl. Vet. och Vitt.-samhållet en afhandling, som jemte en fullståndig och kritisk öfversigt af nyare arbeten i detta ämne, bör framstålla en så beskaffad grundläggning af funktionstheorien, att den kan anses tillfredsstålla den strångare vetenskaplighetens fordringar. 2:0 Huru skulle elektriska telegrafer i Sverige med minsta kostnad och största nytta kunna inråttas och anordnas; hvilka linier skulle till en början fördelaktigast kunna begagnas, och hvilket af hittills kånda systemer för dessa telegrafer vore i vårt klimat och under våra närrarande förhållanden tjenligast att begagna? Svaret bör vara åtföljdt af ett kostnadsförslag för anlåggningen af en elektrisk telegraf på ett visst vågstycke, utsatt i svenska mil. Priset för hvardera afhandlingen år 12 dukater, och böra prisskristerna insåndas till kongl. Vet. och Vitt.-samhållets sekreterare före September månads utgång d. å. För någon tid sedan stod i Östgötha Korrespondenten en långre artikel rörande den prejudis, som drabbat bataljonslåkaren d:r Söderström, hvilken vid tillsåttning af regementslåkarebefattningen vid 2:dra lifgrenadier-regementet, blifvit Jörbigängen af en d:r Hvitfelt. Vi hade ämnat att reproducera hela berörde artikel, och hafva derföre någon tid uppskjutit frågans omnåmnande, men då utrymmet nekar oss att fullfölja denna vår önskan, åter gifva vi endast fåliande vttrande uti ett fåra

30 januari 1850, sida 3

Thumbnail