Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1850, sida 1

— AÄ ::: ——— ———— D dra till last, att vi i främsta rummet afsett saker och blott i underordnad grad kapten Z:s person. Det måste högligen förundra, att just från det hållet se klandradt, att vi icke obetingadt gillat allt, hvad kapten Z. i saken talat och handlat! Såsom hufvudsak hafva vi stådse ansett det politiska skålet, hvilket uppgifvits för Z:s förbigående, utan att någonsin inlåta oss i bedömande af råttvisan eller orättyisanöfrigt af detta förbigående, hvilket på intet sått har att göra med det politiska skälet. Detta skål hafva vi ansett olagligt, oklokt, och innefattande ett betånkligt försök att qvåfva tjenstemånnens medborgerliga Sjelsståndighet, på samma gång man åt dem vill bereda en öfvervigt inom representationen. Att kapten Z., med risk af allt det obehag, som icke för honom var svårt att förutse, offentligen blottat dessa försök, detta till honom uppgifna politiska skål hafva vi ansett rått och sordrande ett tacksamt erkännande af alla sannt liberalt (hvilket ingalunda år liktydigt med kradikaltk) sinnade, så inom som utom pressen. Påståendet, att han hårvid svikit ett honom gifvet 4förtroende, hafva vi i högsta måtto bestridt, ja ansett snart sagdt för omöjligt att med full öfvertygelse kunna begagnas af någon opartisk, som velat det ringaste genomtånka förhållanderne och de sårskilda omståndigheterne, under hvilka detta s. k. 4förtroendegafs, och hvad det angick. Att kapten 2. gjorde godtgörandet vid ett annat tillfålle af den mot honom begångna oråttvisan, hvarpå hela hans framtid berodde, till vilkor för tystnad vid detta, och att han dervid, efter hvad som redan passerat, icke åtnöjde sig med ett lösligt halft löste amellan fyra ögon, hafva vi ansett hvarken underligt, eller så utomordentligen klandervårdt i och för sig; men vi hafva dock ansett detta, af Z. sjelf Öppet och årligt utan allt omsvep framlagda förhållande stå i strid med en och annans försök att påstå Z. hafva handlat så, som han gjorde, endast ai en från allt eget intresse fri patriotism. Men hans motiver hafva vi icke tillåtit oss bedöma; sådana eller sådana, föråndra de i ingen mån naturen af det uppgifna politiska skålet för hans förbigående. Allt, som sedan haft utseende af förföljelse mot honom, hafva vi i högsta måtto ogillat både såsom orått, lumpet och opassande samt politiskt oklokt, fråmst deribland Mariebergarnes, kamraters och underlydandes tilltag att söka stämpla hans handlingssått såsom vanhederligt, ett tilltag, som den ånnu i tjenst varande militåren icke fått, icke kunnat undgå attlagligen beisra. Hvad subskriptionen betråffar, hafva vi gillat den såsom ett medel dels att allmånnare uttrycka en kraftig protest emot oftanåmnda politiska skål, dels att, om det behöfdes, derjemte bereda kapten Z. tillfålle att lemna en tjenst, der han endast hade fortfarande obehag att motse; men vi hafva dels icke rått förstått meningen af, dels ogillat det sått, hvarpå Götheborgs reformsällskap framlade subskriptionen, hvilket vi trott snarare motverka ån befrämja ändamålet, hvarom t. o. m. allmänheten i viss mån lemnades i någon tvekan. Ester denna åter förnyade förklaring, hoppas vi blifva befriade från allt vidare behof att, måhända till tröttnad för mången läsare, framställa ån flere mot de förtydningar, förvridningar och skefva slutsatser, det till åfventyrs kan roa ensidigheten att ytterligare göra af hvad vii denna sak yttrat alltigenom, och hvilket af hvar och en, med ringaste opartiskhet, omåjligen kan hänföras till radikalismens förmenta försök att blott begagna Z. såsom ett blindt redskap för syftemål, helt och hållet fremmande för hans egen sak, radikalismens, för hvilken en enda persons vål eller ofärde såges ingenting hafva betydi, då man måttat åt det högsta i samhållet, för hvilken, då man ville löpa till storms deremot, det var en småsak, om man steg på dens kropp, som man endast begagnat att skjuta framför sig-Ii Detta år värt ultimatum; de andre svara nog för sig. Örebro tidning har åfven sett sig nödsakad att ingå i förklaring öfver sitt första yttrande, och ehuru densamma, liksom Najaden, fortfarande påstår, att frågan bör tagas ifrån den politiska sidan, hvilket ingen bestrider, visar dock ett och annat tecken att de konserva. . 2 . . tive icke långe kunna glådja sig åt den bundsförvandten. Se hår t. ex. ett yttrande i Ö. T. n:r 10 för den 24:de dennes: Å andra sidan göra den liberala sakens motståndare bäst i att äfven litet hålla inne med sina fördömelse-rop. I huru mörk dager de ån må kunna visa kapten Z:s handlingssått, så år dock det betydligt ljusare, ån deras, som vållat skandalen, och som fortsatt den med en kedja af oråttvisor, hvilka åfven, ifrån klokhetens synpuukt, åro lika många politiska selsteg. Såsom af Najadens ofvananförda artikel . 2 . . . ? synes, har en insändare i Posttidningen sökt göra den satsen gållande, att kapten Zachrisson allt ifrån början endast varit ett redskap i hånderna på ett politiskt parti. Detta argument skulle förtjena vederlåggning, såvida ej kapten Z:s fasta och redbara karakter vore så allmånt kånd och bepröfvad, och såvida jesuitismen i detsamma, eller afsigten att inleda en tvetydig underhandling med kapt. Z., lyste alltför bjert igenom. — Nu deremot, då det år bevisligt, att de s. k. radikalerne i Gåtheborg alldeles icke inverkat på kapten Z:s hand. 2 2 — lingar, och då han år en man med nog bildning, omdöme och takt, för att, oberoende af . 2 . . yttre impulser, beståmma sina tillgöranden, tarfvas icke någon tillråttavisning af de i Posttidningen framkastade insinuationer. Man finner af ofvanstående, huruledes de reaktionåres stråfvanden på sednare tiden, utom bemådandet att nedsvärta kapten Z:s person, hufvudsakligen gått ut på att motarbeta subskriptionen och göra Z. misstånkt att gå i ett politiskt nartis ladhand FRår att he