Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1850, sida 1

Lachrissonska frågan. Vi hafva, såsom låsaren funnit, under en långre tid iakttagit en viss tystnad rörande den bekanta förföljelsen emot en af svenska armöens utmårktare officerare. Skålet hårtill har varit, att vi ville afbida den tidpunkt, då de reaktionåra tidningarne hunnit skrika sig så pass hesa, att man kunde påråkna deras tystnad för ett eller annat förnuftigt ord. Då imellertid ingen utsigt förefinnes, att skrånet emot kapten Zachrisson ånnu skall lågga sig uti de lejda organernas låger, finna vi oss föranlätne att åter öppna våra spalter får ett och annat, som med saken åger sammanhang. Utom det oupphörliga skållandet i Morgonbladet, har, alltsedan de första uppslagen i Zachrissonska frågan, ingenting annat af vigt förekommit ån Najadens, Jönköpingsbladets och Örebro Tidnings bekanta invåndningar emot resormsållskapets i Götheborg uppgifna motiver för den öppnade subskriptionen. Dessa blad klandrade nemligen reformsållskapet för att detsamma angifvit andra skål för subskriptionens öppnande, ån den politiska förföljelsen; men hade ingenting emot subskriptionen i och för sig sjelf. Deras ord blefvo imellertid af Aftonposten, Posttidningen, Barometern m. sl. tolkade så, som skulle nåmnde s. k. radikala tidningar vara helt och hållet emot all subskription, deras yttranden förvredos och kommenterades, och ett oerhördt jubel låt sig förnimma öfver den lyckliga håndelse, att de konservative i motarbetandet af subskriptionens framgång fått bundsförvandter inom sjelfva den liberala pressen. Verkan håraf uteblef ej heller helt och hållet, åtminstone för ögonblicket. Mången låt sig bedåra af de skenskål, som uppstålldes emot subskriptionen; men det dröjde ej långe innan de liberala tidningar, som utsått detta tvifvel hos nationen, sjelfva insågo det opolitiska uti att i en fråga af vigt hafva ridit upp på några ord. Jonköpingsbladet hade den förtjensten att först förklara sig och beklagade högeligen det beröm, det för sin första afvoghet mot subskriptionen fått uppbåra i Morgonbladet och Posttidningen. Najaden såg sig flera gånger nödsakad att förtydliga sina yttranden och sednast i n:o 10 på följande sått: En insändare från landsorten gör i Posttidningen några sosistiska reflexioner öfver Zachrissonska målet, dervid han med en oförliknelig enfald vill försöka inbilla allmänheten och kapten Zachrisson sjelf, att denne blott år en viljelös machin i de radikala tidningarnes hånder, af dem inspunnen i nåt, ur hvilka han nu förgäfves skulle söka lösslita sig! Enligt alla sammanståmmande vitsord måtte kapten Z. och de, som nårmare kånna honom, icke blifva litet förvånade öfver denna nya uppfattning af hans karakter! Då härvid äfven Åhvad som nyligen stått att låsa i Najaden m. fl. åberopas (likväl utan att citeras), för att fullkomligt öfvertyga (Z.) om, att hans personliga öde, huru det ån må utfalla, föga eller intet numera intresserar dem (de radikala tidningarne),, så måste vi ånyo (vål för tjugonde gången) protestera emot icke allenast alla beskyllningar för radikalism i allmånhet, så som denna term gemenligen uppfattas, lika med röd, ultra, ofverdrifven o. s. v., utan åfven mot alla förtydningar af våra yttranden i Zachrissonska saken. Det kan icke annat ån högligen förundra, att just från det parti, hvars åsigter skola representeras i Posttidningen, finna lagdt oss och anA