Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1850, sida 1

-Bah— så såga alla, — återtog riguenerskan i det hon höjde på axlarne. — Vålan, herr troubadur, såg mig då hvarpå jag tånkte, i det ögonblick ni tilltalade mig.På en frånvarande vån, hvars minne ljudet af min röst återkallade i er sjål.Hvem har sagt er det? utbrast ziguenerskan hastigt. -Jag förstod det af er rörelse.-Ni år skarpsynt. Men om ni misstoge er?Det skulle smårta mig.Och hvarföre.Ni skall få veta det framdeles.... Se så, låt oss ej försumma oss.-Jag var såker derpå — ni år den jag anade, yttrade Hjalmar till sin dame, i det han efter dansens slut förde henne in i ett sidorum. Hvem bryr sig om edra aningar, min herre? — svarade cirkassiskan. — Låt mig gå. Nej, icke innan ni sagt mig. . I vHvad?Att jas vunnit mitt vad.Ni år tokig, — skrattade cirkassiskan i I det hon slet sig lås och hoppade bort. — Se