Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1850, sida 1

gestalt och den vårdighet, hvarmed hon förde sig. Troubaduren och ziguenerskan underhållo en serdeles liflig konversation, som dock stundom afbröts af pepparkaksmadamen och en vestgöthahandlande, hvilka åslades att utbjuda, den ena sitt bakverk, den andre sina tuger, idukaoch ibånd.kan ni spå, likt andra döttrar af eder stam, sköna barn? hade troubaduren frågat i detsamma han förde sin dame i frangaisen. Ziguenerskan spratt håftigt till vid ljudet af denna röst som tycktes henne bekant. Hon kastade en skarp blick på sin kavaljer och svarade med synbart bryderi: Jag vet icke från hvad land ni år, herr troubadur, men såkert har jag någon gång hårt er besjunga ert hjertas dame, ty er ståmma ljuder bekant i mitt öra.bDet år hon, — mumlade troubaduren för sig sjelf, — kärleken bedrager sig ej. Den år skarpsynt.... Men hon å sin sida kan ej ana att jag år hår., Vackra mask, — fortfor han högt, — ni bedrager er icke. Ni år mig icke obekant. Det vill såga, att jag kånner er, att jag kan gissa edra hemligaste tankar.