Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1850, sida 1

Ilat och försoning. (Forts. fr. N:o 23). Hjalmar var ej rått såker, men hade dock en dunkel aning om, att cirkassiskan icke var någon annan ån Fanny. Han sökte igenkånna henne på rösten men hon var ständigt nog försigtig att förstålla sin ståmma. mar föresatte sig dock att icke slåppa tillfållet ur hånderna. Nåsta par intill detta utgjordes af en turk och en — nunna, hvilka icke aktade för rof att deltaga i den europeiska dansen. Turken var liten och tjock, nunnan deremot lång och smårt. Den förres brokiga drågt stack sållsamt af emot den sednares mörka och allvarsamma klådsel, samt radbandet som hångde kring hennes hals. En mask, förestållande en pepparkaks-madam ådrog sig allmån uppmårksamhet genom sin viga och fyndiga tunga och sitt lyckliga spel. Hon gick omkring bland de dansande, under uppehållen mellan turerna och bjöd ut sina varor, hvilka åfven funno en — strykande afsåttning. En blå fruntimmersdomino med svart sammetsmask väckte uppmårksamhet, genom sin ståtliga, nåstan majeståtiska