-Jag kånner af gammalt, — låspade hennes nåd, — herr notariens utmårkta sällskapstalanger. Jag ville derför bedja er, att ni i afton och under de följande dagarne måtte bistå mig i den svåra konsten att roa sållskapet! Bäåsta herr notarie, jag utnåmner er till vice vård bland de unga. Vill ni åtaga er denna befattning 2Med största nöje, min nådiga, — svarade Hjalmar — ehuru jag visserligen hyser största misströstan till min förmåga., En del af våra gåster, — fortfor majorskan, — lemnar oss efter en stund, för att återkomma sednare på aftonen. Men ni måste stadna qvar hår ute och rådgöra med mig om några små arrangementer. Lofvar ni det?-JIag år till, er tjenst, min fru.Nävål — då skola vi talas nårmare vid om ett par timmar — fortfor hennes nåd. — Jag har en plan, som jag önskar meddela er. Det år fråga om firandet af en namnsdag ... Men tyst som muren.... Hennes nåd lade fingret på låpparne och aflågsnade sig. : Det går bra — mumlade Hjalmar för sig sjelf. — Vinner jag modren, så ... hvem vet?