Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1850, sida 1

— — —— då går båst, ty det går jemnt, såkert och utan våldsamma brytningar. Eller ock kan denna omvåndelse en långre tid håmmas, återhållas i sitt första upphof, qräfvas en lång tid, till dess att omsider medvetandet om den na omvåndelses nådvåndighet blifver så intensift, spånnkraften så stark, att den slutligen genom den minsta omståndighet bryter sig lås och, lik ångans kraft, nedslår allt, som förhindrande kommer i dess våg. Ju åldre en syndare år, ju långre han vandrat på den våg, som icke god år, ju djupare han varit nedsånkt i förderfvet, utan möjlighet att efter hand kunna utveckla sig derifrån, desto våldsammare blir explosionen. d. v. s. revolutionen, omhvålfningen i hans lif, om nemligen en sådan intråffar. Vi vilja nårmare förklara denna mening. I somliga stater har t. ex. rikedoms-interesset en långre tid hållit det fattigare folket i tråldom och förtryck; de rikas hjertan hafva derunder allt mera hårdnat för all barmhertighetskånsla, deras öron blifvit allt mera döfva för de fattiges, de skuldsattes rop på förbarmande. Då intråffar någon gång helt hastigt, att, just når man ville spånna bågen ånnu en hårsmån högre, bågstrången brister; folket tål icke mera, samhållet uppreser sig mot sina förtryckare, och den kristna råtten såtter sig i den hedniska råttens stålle. Det förhåller sig hår med staten som med en girig: når en sådan menniska omsider kommer till den andliga krisen, slår herravåldet om inom henne; m. a. o. den nya menniskan, reser sig upp inom syndaren och såtter sig i den gamlas stålle. — Så slutades nyligen Ludvig Philips regering i Frankrike. I andra stater herrska håögfården, adelsinteresset, lyxen, liderligheten; sekler kunna hafva gått förbi utan åndring hårutinnan. Men måttet år omsider rågadt, en omhvålfning intråffar, och den nya kraften kastar hela herrligheten i stoftet och trampar föraktligt på densamma. Det år, som når en högfårdig menniska plötsligt får sina ågon öppna och börjar hata hvad han förut ålskade. Man ser uppenbarligen, att det år en annan, som nu regerar inom henne. — Så föll i 1792 års revolution, med Ludvig XVI, aristokratien i Frankrike, den yppersta i hela verlden. I ånnu andra stater ha skenhelighet och prestvålde i långa tider, ja i årtusenden, kunnat uppresa sig, utantill en hvitmenad grift, inantill full med orenlighet. Så har påfvedömet herrskat, och genom inqvisitionen långe tillintetgjort hvarje reform; — ty påfven sjelf år ofelbar och kan ingenting reformera. Prestvåldet synes hafva herrskat långst af alla vålden på jorden. Menskligheten har åldrats derunder oeh blifvit gammal. Då faller plötsligen en ljusstråle in i dess mörka sjål, liknande himlens ljungeld, och folken gnugga sig i ögonen, och det faller såsom själl frän desamma, och menniskorna sönderslå med egen hand de afgudabelåten, de helgonbilder, 0. s. v., för hvilka de nyss tillbedjande knåföllo. Det år, som når omsider den skenhelige får ett stygn i sitt samvete och omvånder sig. — Så omvånde sig en hel verld från 1517, i och med Luthers reformation, hvilken i sin grund uppenbarligen var en revolution emot den påfviska makten. I I en annan stat åter regerar en from och — 20 ÅX— —x—