Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1850, sida 2

tens sida var hardt nåra omöjligt. Resultatet af Macaulays resonnemanger om stående hårar blir imellertid det, att England har den omståndigheten, att de tre första konungarne af huset Stuart icke egde en stående arme i egentlig mening till sin disposition, till betydlig del att tacka för bibehållandet och utvecklandet af sin borgerliga och politiska frihet. Hos en till den grad frisinnad man, som Macaulay i så många hånseenden visar sig 2 . vara, förefaller det vid första påseendet något besynnerligt att finna en, såsom det synes, stark och deciderad motvilja emot de begge sistförflutna årens folkrörelser på europeiska kontinenten. Denna motvilja yttrar sig dock i de tvenne volymer, vi låst, endast på 2 . — ett enda stålle, i slutet af tredje volymen efter några betraktelser öfver Engelska revolu2 tionen 1688—89. Der framtråder den emellertid uti de mest skarpa och skårande former, såsom bevis hvarpå följande krastuttryck torde få anföras: Läror, siendtliga emot all vetenskap, emot all konst, emot all industri, emot all enskild välgörenhet, låror, hvilka, om de förverkligades, skulle, inom 30 år, omintetgöra allt hvad 30 århundraden hafva gjort för menskligheten och skulle förvandla Frankrikes och Tysklands vackraste provinser: till lika vilda och ödsliga nejder som Congo och Patagonien, hafva blifvit förkunnade från talarestolen och försvarade med svårdet. Europa har svåfvat i fara att underkufvas af barbarer, jemförde med hvilka de barbarer, som mancherade under Attila och Alboin, voro upplyste och mensklige. Folkets sannaste vånner hafva med djup. smårta tillstått att interessen dyrbarare ån några politiska privilegier voro i sara, och att det var nödvändigt att uppossra sjelfva friheten för att rädda civilisationen., Den skenbara motsågelse, som förefinnes emellan ofvanstäende bittra utfall emot de 2 . stora folkrörelserna och den ovåld, opartiskhet och frihetskånsla, som annars pryda författarens arbete, låter sig helt enkelt förklara 8 : 2 8 sålunda: Macaulay år en frihetsvån på det . 2 2 gamla engelska viset; han förstår mycket väl att rigtigt uppfatta och vårdera stråfvandena efter politisk frihet, hvilka hafva hans fullkomliga sympathi; deremot har han troligen . . . . . ? oo 8 icke gjort sig rigtig reda för de pågående . 2 stråfvandena efter sociala förbåttringar, bedmer dem från en skef och partisk synpunkt, har för dem endast en blick grumlad af de ohyggliga scenerna i Paris uti Juni 1848, och gör dem derföre orått i sitt omdöme. På flera stållen uttalar han imellertid den öfvertygelsen, att Englands konstitution innefattar — 2 2 — ? 2 sjelf utvägarne att verkstålla hvarje förbätt. ? . 2 ring, hvaraf den år i behof. Hvad ån mera 2 2 2 AN år, han förklarar orsaken, hvarföre England undgått att hemsökas af revolutionens stormar ligga deruti, att det i sjuttonde århundradet haft en bevarande (preserving) revolution, hvilken, gifvande stadga och form åt dess konstitution med dennas inneboende regenerationskraft, förebygt en förstörande (destroying) revolution i det nittonde. Ofvan . 2 uttalade öfvertygelse och i ånnu högre grad ? . . 2 denna förklaring innebåra, såsom låsaren torde finna, en ganska ampel uppråttelse åt de genom de förut citerade yttrandena försördelade solkrörelserna. ii. 00 I