ALODOHRMIIossC ÖIIIIIC VU SIM YIOIIII, 10TVATIIVAT VII2 2 ner, som långe med saknad och smårta skola erinra sig honom. (Forts.) Utländsk Litteratur. The history of England from the accession of James the second. By Thomas Babington Macaulay. (Englands historia från Jakob II:s tilltråde till regeringen. Af Thomas Babington Macaulay.) Macaulay var en tid medlem af Russelska ministeren, men uttrådde ur densamma, då han, som i underhuset representerat Edinburgh, vid ett nytt val i denna stad föll igenom för en lyckligare rival. Sedan han lemnat det allmånnas tjenst, har han nåstan uteslutande egnat sin tid och sina krafter åt djupa forskningar i sitt fåderneslands håfder, hvilka han beslutat att teckna. Han har gjort till sin uppgift att skrifva Englands historia från Jakob II:s tilltråde till regeringen. Arbetet år tilltaget i en sårdeles vidlyftig skala. Utaf de trenne första volymerna, hvilka hvardera utgöra 414 a 466 såttryckta sidor, innehåller den första en dfversigt af Englands historia till Jakobs thronbestigning, men de begge sednare omfatta endast de tvenne åren 1686—88, hvilka dock åro sårdeles håndelserika och minnesvårda, emedan England då såg ett tyranni uppstå och falla, hvars motbild få lånders historia kan uppvisa; Ingår, såsom år att förmoda, samma utförlighet i planen för arbetets fortsåttning, så har Macaulay föresatt sig ett mål, som torde taga hela hans återstående lifstid i anspråk och, huru långe denna ån månde råcka, kanske likafullt blifva oupphunnet. Sjelfva titeln: Englands historia från Jakob I:s regeringstilltråde, innebår ju en tydlig anspelning af författaren, att han icke vet huru långt i tiden eller till hvilken tidpunkt han skall hinna med sitt arbete. Hvad Macaulay redan skrifvit på sitt stora historiska verk, våcker imellertid den lifliga Önskan, att tid och krafter måtte varda honom sörunnade att fortsåtta och, om möjligt, fullånda, sitt vackra och vigtiga vårf; ty hvarje ny volym, hvarmed han riktar historien, skall såkerligen blifva en oskattbar vinst får densamma. Macaulay besitter i hög grad de egenskaper, som bilda en stor historieskrifvare. Han har ett ovanligt klart och redigt framstållningssått, visar ett såkert omdöme samt bemödar sig om ovåld och opartiskhet. Hans styl saknar hvarken Jedighet eller styrka. Hvad kan vittna båttre om en rigtig uppsattning af en historieskrifvares kall, ån söljande ord i inledningen till hans verk: .Jag skulle högst ofullständigt utföra det värf jag åtagit mig, om jag blott sysselsatte mig med slaktningar och belägringar, styrelsers uppkomst och fall, palatsintriger och parlamentsdebatter. Jag skall försöka att så vål berätta folkets historia som styrelsens, att teckna framåtskridandet af de nyttiga och de sköna konsterna, att beskrifva uppkomsten af religiösa sekter och förändringarne i den litterära smaken, att skildra sederna under olika generationer, och icke en gång förbigå de revolutioner, som egt rum i klådedrågt, möblering, mat och dryck, och offentliga nöjen., Såsom en aktad statsman, den der står i I förbindelse med de mest inflytelserika personer, har han tillgång till alla möjliga slags kållor. Han år följaktligen mera ån mången annan, i öfriga hånseenden lika qualificerad I historieskrifvare i stånd att afslöja förflutna tidehvarf och framstålla dem i deras sanna gestalt för nutidens ågon. Till sin politiska opinion år Macaulay whig I och en ganska liberal whig. Legitimitetsprincipen finner i honom en oblidkelig motständare, som med grundliga och ovederlåggliga I skål bevisar dess haltlöshet och orimlighet. Men förnåmligast drager han i hårnad emot och bekåmpar med sina vål hvåssade logiska