Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1850, sida 1

Hjalmar hade sått sin plats emellan en gammal, till hålften döf, fröken och — festens drottning, den unga, blomstrande Fanny, som denna dag var vid sitt mest ålskliga lynne. Att vår notarie svåfvade i sjunde himmelen behöfva vi ej såga. Hans hjerta var redan illa såradt af Amors pilar, och de blickar, hvarmed han betraktade sin granne till venster, talade mer ån ord. Men liten Fanny skrattade och skåmtade glådtigt och muntert med notarien, utan att låtsa om de varma suckar, dem han ej alltid kunde återhålla. Konversationen dem emellan blef emellertid allt lifligare, och en ung låjtnant, som satt till venster om Fanny, såg med sneda blickar det företråde, hon synbart egnade notarien. Sorlet af de öfriga gåsternas konversation borttog helt och hållet ljudet af samtalet mellan de båda unga. Den halfdöfva fröken på högra sidan hörde ingenting och löjtnanten till venster om Fanny nådgades i förtreten sysselsåtta. sig med mamsell Sabina Krusenstedt, som utgjorde hans nårmaste granne på andra sidan. Ni år sålunda vår ende litteratör, herr notarie? — yttrade Fanny skåmtsamt. — Ni år en buse för Kråkköpingsboerna, eller hur? Man måste vål vara rådd för er.