blekaste skugsa. En undantags-domstol fö politiska förbrytelser, efter den gamla engelXå ska stjernkammarens mönster, berövar enhvar politisk verksamhet. juryråttens beskydd, och den fordrade pårskammaren folket hvarje deltagande i lagstiftningen, då tillochmed en af de 15 fordringarne består i att kamrarne blott hafva att erkånna råttsgiltigheten af lagar, som kunna blifva oktroyerade emellan riksmötena. Sådana lagar skulle då förblifva gållande, om underhuset förkastade, men pårskammaren antoge dem. Hårmed vore alltså absolutismen återuppråttad i dess fulla slor.-Renteassösningen och skattejemkningen skola nu också uppgå, i rök; ty dessa lagutkast — hvaraf det första ånnu icke passerat första kammaren och det sista tillsvidare tagits tillbaka från kamrarnes byrå — skola blifva förelagda den nya lagstiftande, med en pårskammare vålsignade församlingen. Och en pårskammare al det stoff, som kungen föreslår, skall aldrig antaga dessa hagar, då hufvudorsaken till detta partis agitation just består i farhågan för en förminskning af inkomsterna:. Demokratien gnuggar sig i hånderna åt denna sena nyårsgåfva. Båttre kunde icke hela nationen upplysas om den regerande hycklarens håmndgirighet och förföljelsebegår ån genom den fromma önskan att få en juridisk slagtarbånk, ty såsom en sådan måste den argaste ultra-konservative betrakta statsdomstolen. Tydligare. kunde de ryska ingifvelserna icke uttalas ån genom de 15 fromma Önskningar, som skola förvandla folkrepresentationen till en vanmåktig theoretisk lårostol.Sedan följer en skarp lexa till de konstitutionelle, som det ultra-demokratiska bladet tillskrifver alla Tysklands och Preussens olyckor. Till slut menar det, att riksdagen i Erfurt år omintetgjord, ty ingen hederlig karl skall kunna begifva sig dit, då Preussen blir förbundsstatens, med ett veto bevåpnade avantgarde.Till en början, heter det allmänt, att andra kammaren icke skall gå in på kungens fordringar. Denna beråkning torde öfverhufvud få betraktas som lordringarnes grundval, utan att konungen mähända sjelf vet deraf. Törerensstämmelse med Österrike och Ryssland har kamarillan vunnit kungen för dessa, såsom det hette, för thronens uppråttbållande nödvåndiga fordringar, för att, når de blifva förkastade, gå ånnu långre tillbaka.