Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1850, sida 2

nar. Kunde de sartyg, som nu åro sysselsatte i fraktfarten mellan de svenska och brittiska hamnarna, vid ankomsten till de sednare med någon sannolikhet och i allmånhet påråkna hel-, halfeller någon returlast till Sverige, så kulle de bringa våra produkter dit för lågre frakter, ån de nu kunna göra, och sålunda, då frakten uti ej obetydlig grad ingår i vårdet af åtskilliga af våra varor uti Britanniens hamnar, skulle åfven derigenom behållningen för landet å de samma stegras; d. v. s. våra produkter skulle, hvad de brittiska marknaderna betråssade. blifva jemförelsevis nägot mera vårda hår hemma i våra hamnar, än de nu kunna vara, då de skola båra kostnaderna och fraktvinsten för de fartygs seglats (ej blott till utan ock ifrån Britannien,) hvilka i och för deras transport begagnas. Denna uppmuntran för vår export blefve dessutom ej öfvergående, utan permanent, samt således af obestridligt gagn. Hvad åter importen vidkommer, så, med den låtthet för fraktlågenheter, hvilken vår handel på Britannien erbjuder, om vi så eller kunna nyttja dem, år det tydligt, att hvarje fördelaktig konjunktur uti marknaderna för transatlaniiska varor blefve af våra i importhandeln sysselsatte handlande begagnad. Erbjöde de brittiska hamnarna våra köpmån battre utsigter till vinst å importen derifrån af kolonialvaror, ån ifrån de transatlantiska handelsplatserna, så ej allenast borde de ju derifrån taga sina behof, utan gjorde det vål åfven, isynnerhet som rissketen att alltid till verldsmarknadspris derstådes kunna utrålja och förse sig med precist den sorts varor, de önskade, på samma gång för dem och sabrikanterne, medförde en råntebesparing, ty de behösde i allmånhet ej hålla så tora lager, eller för bedrifvandet af samma afsårer anvånda så stora och dyra kapitaler, som nu. Ått importhandeln i någon mån skulle hårigenom tilltaga, tro vi ingen vill bestrida, så mycket mindre, som samtidigt dermed exporten, eller de medel, hvarmed vi betala vår import, åfven utvidgades. Den sörökade trasik, som ovilkorligen måste uppstå med Britannien, om vi finge tillfålle att der, då det vore för oss en fördel, köpa våra kolonialvaror, skulle åfven medföra en nårmare bekantskap emellan nationerna, och på samma gång som relationerna assårsmånnen emellan utbreddes och tilltogo, skulle åfven vårt lands resurser allt mer och mer anlitas, och Britanniens öfverslödiga och billiga kapitaler, söka sig våg till ett kortare eller långre ömsesidigt fördelaktigt anvåndande i våra nåringar. Med ett ord: genom tull-lindringarnes afskassande skulle vi i högst betydlig mån vinna det, som en stor del af vär nation önskar, en intim förbindelse med Britannien ). Uti åtskilliga andra afseenden, ån de förenåmnde, skulle dessutom afskaffandet af tulllindringarne gagna oss, och skola vi uti ett följande nummer derföre redogöra, då vi med hånsyn till låsarens tålamod och artikelns långd för dagen anse oss nu böra afbryta vår undersökning. ) Afskassandet af tull-lindringarne skulle äfvenledes, uti ej obetydlig mån, underlätta möjligheten att underhålla en lönande regelmässig ångbåtsfart härifrån på England. Då man kunde taga allehanda kolonialvaror derifrån mot lika tull, som ifrån andra stållen, måste derigenom såvål godsqvantiteten som personfreqvensen för fartygen förökas och blifva vida större, ån hvad man under nuvarande förhållanden hitintills har, för en dylik trafik, kunnat beråkna.