Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1850, sida 1

Heliga råtticheter! Hvarföre? För det de skånkte mig lifvets gåfva och bekostat min uppfostran . . . Ja, det år sannt... de hafva derföre heliga råttigheter... O, hvem nekar vål det?... Men du, du, som bildat min själ, som lårt mig att rigta min blick inåt, att fatta mitt eget stridiga och nyckfulla våsen, du, som ålskat mig, icke af högmod, såsom de, utan af en kårlek, som år sin egen grund,.. du har då inga råttigheter!. .. O, nej! du måste lemna mig i deras hånder, innan ditt verk år sullbordadi. . Ack, ålskade tant. jag fruktar, att det goda, du utsått i min själ, Re hår skall kunna komma till mognad . Mi skola korrespondera flitigt, Fanny... Korrespondera! Hvad åro bref? ... Uselheter, ömkligheter emot att ståndigt v vara tillsamman ... ståndigt, utbyta tankar och hjertan ... Bokstafven år död... det milda ögat ler icke emot mig ur raderna, det varma bjertat klappar mig icke der till måtes.. den hulda, varnande ståmman visar mig icke der den råtta vågen... O, jag skall blifva ensam, sedan du önergiis mig... ensam midt i kretsen af de mina ... ensam som fogeln i öknen.. , lemna mig icke, du min enda vån... blif qnari