Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1850, sida 1

råa tölpar sen! Så snart Adelsnäs blir tillråckligt repareradt, skola vi slytta dit på allvar, ty Kråkköping blir med hvar dag allt mer odråglig.Och hennes nåd, som för tillfållet befann sig vid ett högst miserabelt lynne, lemnade hastigt salongen. Fanny och hennes tant befunno sig sålunda ensamma. Den unga flickan satt tyst och plockade sönder en blomma, som hon ryckt ur en på spegelbordet befintlig vas. Fanny... kom hit — sade fröken Augusta efter en lång paus. — Sått dig hår bredvid mig... Vi få icke långe vara tillsammans. Den unga flickan sprang upp, kastade sig håftigt till den moderliga vånnens bröst och brast i tårar. -Hvarför gråter du, mitt barn? — sade mostern mildt, kyssande henne på pannan; år du icke glad att befinna dig i ditt råtta hem 20, hur kan tant tala så — snyftade Fanny. — Ack, om jag alltid fått förblifva hos tant i vår lugna boning i G!... Men dina söråldrar hafva heliga råttigheter på dig, mitt barn. Du måste lyda och ålska dem.