Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1850, sida 2

AAc—— — ingen kunde vara mer ombytlig, mer mottaglig för alla intryck, än hon. Mnd ett ord: Fanny Cripensköld var en ung, förtjusande varelse, ömsom glad och yr, ömsom dyster och melankolisk, stundom hjertlig och öppen, stundom kall och inbunden, ån gåckande och lekfull, ån stolt och allvarlig; men alltid ålskvård, beundrad och firad. Hon hade icke årft något af sina föråldrar, hvarken modrens aristokratiska högmod, eller sadrens loja likgiltighet och tröghet. Inom hennes lilla oroliga hufvud jagade tankarne hvarandra utan uppehåll, och i hennes hjerta vexlade de mest motsatta kånslor. Hon hade lika godt förråd på tårar som på löjen; man kunde nåstan såga, att det ena ögat gret, då det andra skrattade. Och dessa ögon .... huru blixtrade de ej stundom af vrede och stolthet, eller brunno af ömhetens och kårlekens glans, allt efter de olika intryck, som tåndes i hennes själ. . . Ända från tåspetsarne upp till hårfåstet var Fanny Gripensköld ålskvårdheten och behaget sjelft, trots sina nycker, sin ombytlighet och — vi nödgas såga det — sitt låttsinne. Hvad mostern, fröken Augusta Stjernkrona, betråffar, så var hon ett åldre, stadgadt frun timmer, nåra femtiotalet. Hon var rik och