Vi begagna oss af samma råttighet som en dramatisk försattare. Vi läta förhånget gå ned medan vi sörändra theatern. Nu år det fårdigt. Vi införa således våra låsare i majorskan Gripenskölds salong på eftermiddagen, samma dag som den olyckliga frukosten hållits hos Ekmarkens, samma dag som den högförrådiska söljetongsartikeln, författad af mamsell Sabina Krusenstedt, blifvit påbörjad i -Kråkköpingsbladet.Corpus dilicti,, d. v. s. sjelfva tidningen ligger, på sybordet. Herrskapet har nyss låst den förhatliga artikeln och både herre och fru finna sig mycket stötta åfver innehållet. Det år oförskämdt, — såger majorskan. — Det synes tydligen att författaren syftar på oss.Det år nedrigt, — såger majoren, som med tobakspipan i munnen sitter och nickar i soffhörnet. — Jag har skickat efter den gunstig herrn, för att fråga honom hvad meningen år hårmed.Forts.)