Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1850, sida 1

sen och Sverige, föredraga den så kallade klassiska bildningen, egnas denna likvål en vård, som föga eftergifver omsorgen om den realistiska. Denna sednare står dock högst, ty den praktiske Schweizaren vet att vårdera en praktisk bildning. Schweiz behöfver icke denna oråkneliga hår af embetsmån, hvilka borgare och bönder måste underhålla med sin svett — det vill framför allt uppfostra verksamma, dugliga medborgare och fria mån. Undervisningen år till alla delar fri. Enhvar, med undantag af jesuiterna, eger rått att grunda skolor; deras bestånd beror naturligtvis af deras godhet. Jesuitskolorna åro efter söndringsfrbundets kufvande upphåfda. Att det skedde i tid var republikens lycka, ty dessa jesuitskolor voro ordentliga giftkållor, hvilkas vatten i religionens bågare af munkarne råcktes åt folket, som med -det skulle insupa vidskepelse och dumhet, för att sedan, såsom man hoppades, blifva presternas och despoternas byte. Jesuiterna hafva arbetat icke alldeles utan framgång; i flera katolska kantoner torde det ånnu dröja långe, innan förnuftets stråle kan genomtrånga det mörker, som råder der. Föga låttare blir det för den sanna folkbildningen att segra i några delar af det protestantiska Schweiz, der en förstenad ortodoxi nedslagit sina bopålar. Undervisningen i folkskolorna, likasom i de högre lårdomsanstalterna, år kostnadsfri; tillochmed fråmlingar, som besöka dem, få begagna dem för så godt som intet. Gossarne åro till 16:de och flickorna till 15:de året skolpligtiga. Såväl i ståderna, som på landet, der likvål några lindringar intråda, då årstiden fordrar arbetskrafternas anvåndande ute på fåltet, råder den strångaste tillsyn öfver barnens ordentliga skolgång, hvilket år nådvåndigt, om folkundervisningen skall uppfylla sin kallelse. Lårareplatserna vid högre undervisningsanstalterna stå hvar och en öppna att söka, hvilken underkastar sig examen inför en pröfningskomit6. Bland 3 godkånda kandidater, som uppstållas på förslaget, våljer sedan kommunen en efter godtfinnande. Sådane lårares aslöning varierar mellan 60 och 130 Louisdorer. Folkskolelårare bildas i sårskilta, i allmånhet högst förträssliga seminarier. I Schweiz har man praktiskt erkånt den grundsats, att undervisningen och uppfostringen aldrig kunna skiljas, utan att menligt inverka på ungdomen. I alla skolor, såvål högre som lågre, gå derför undervisningen och uppfostringen hand i hand, och deraf kan man förklara de i sanning öfverraskande resultater, man sinner i Schweiz. En artikel i -Leipziger illustrirte Zeitungbehandlar med sakkånnedom och vidlyftighet samma åmne, som vi hår i korthet vidrört. Författaren till samme artikel har sjelf rest i Schweiz, för att studera dess skolvåsen. Vi låna af honom följande skildring af hvad han hårunder såg och erfor: Vi funno i de flesta högre låroanstalterna en gedigen, på rationell våg ernådd grundlighet, och detta framför allt i realvetenskaperna. Ingenstådes i Schweiz utbildas sjålen på kroppens bekostnad. Kroppsösningar af alla slag, hvilka på det åndamålsenligaste ingripa i hela uppfostringssystemet, i hvilket skolan och familjen stråfva till samma mål, höja och lifva der själsverksamheten, samt lemna staten