Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1850, sida 1

Hat och försoning. —— Forts. fr. N:o 9). Nå, tror du då, att den kan åstadkomma någon Sparfvenslyckt? — afbröt notarien, som aldrig kunde slåppa ur hånderna tillfållet till ett bon mot. Lika såkert som att din fars förening med din mor åstadkom en spefogel, sade Zetterbom. Herrarne såga hvarandra artigheter, — yttrade löjtnant U., en annan bland gåsterna, — men hur går det med skålarne? ... Vi behöfva någon anledning att dricka. ... Jag år snart torr i halsen, som en mumie.Nåvål, — utropade Zetterbom, som redan började blifva något upprymd, — jag dricker för alla vackra flickor på de begge halfkloten . ova jag, — inföll Hjalmar — dricker till och med får de fula, så kosmopolitisk år jag. Detta infall gjorde slut på alla vidare propositioner. Man tryckte, hvarannan inbördes och skåmtade muntert till långt fram på förmiddagen. Glasdörrarne till balkongen. öppnades och herrarne placerade sig framför ett