Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1850, sida 1

Mamsell Sabina var nemligen, åtminstone efter hennes egen tanke, ett stort geni. Hon författade uppsatser i åtskilliga åmnen, skref charader, tillfåällighetsverser och annat smått till spaltfyllnad. Hennes manuskripter genomgingos och förbåttrades sedan af brodren och försågos med nödiga skiljetecken, ty den litteråra amazonen hade, derutinnan lik sina sleste medsystrar, aldrig kunnat låra sig att kommatera rigtigt. Hon gick så långt, att hon till och med ansåg detta för ett öfverslöd och påstod att man allt för vål kunde begripa meningen utan både komma och punkt. För öfrigt hade hon ibland rått goda ideer och de noveller, hon skref i följetongon, låstes med begårlighet af invånarne i den lilla staden. Mamsell Sabina var mycket liberal. Hon hatade af hela sitt hjerta de förnåme och resonerade vidt och bredt öfver oråttvisan af adelskapet. Dessutom håll hon strångt på sedlighet och dygd.och hvar och en, som kunde misstånkas för något snedsprång i moraliskt afseende, hade i henne den mest skoningslösa fiende. Hvad hon i synnerhet hatade var giftermål. Så snart hon hörde talas om någon afslutad förlofning, öppnades genast hennes vredes bommar och utgjöto en fruktansvård stråm öfver de olyckliga. Hade hon