Första Kapitlet. Kråkköpings Sqvallerkrönika. Det var en söndags förmiddag. Allt hvad lif och anda hade i den lilla staden Kråkköping hade skyndat till kyrkan, för att höra -en ny prest, — en ung student, som för första gången upptrådde inför den aktningsvårda församlingen. Tre eller fyra unga flickor, som åfven åmnade sig åt kyrkan, gingo in i ett litet anspräkslöst hus vid torget, för att afhemta en gemensam barndomsvån, som kommit att besöka en slågting i staden. Är din tant hemma, söta Elvira?-— frågade den ena, då de intrådt i vånnens rum. Nej, hon gick nyss till kyrkan, svarade den tilltalade, en lång, mårklagd flicka med utmårkt sköna ansigtsdrag och en vext, som skulle austått gracerna. -Nå — skola vi ej gå också? Det har redan ringt samman.aVet ni, flickor, — sade Elvira — att, om ni vill som jag, så stadna vi qvar hår... Jag har just ingen lust att gå i kyrkan.alcke jag heller ...icke jag heller— försåkrade de andra,