Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1850, sida 3

IIVarjehanda. Ett kongligt majestät. I Mosquitolandet regerar en kusintill de europeiska surstarne, hvilken ensam år mera intressant ån alla de andra tillsammanstagna. Mosquitomajeståtet har blifvit bekant i Europa genom sin tvist med republiken Nicaragua, i hvilken tvist lord Palmerston tagit hans parti. En Privatskrisvelse från Förenta Staterna meddelar följande om honom. En herr Mudge, som gjort en resa bland Hondurasindianerna, ankom till Mosquitolandet samt erhöll audiens hos fursten. Hans majeståt bar en hatt af mycket djerf form, en råd lifbindel och kolossala guldsporrar; i öfrigt var högstdensammes kropp icke dold i något slags droperi, för att begagna ett målareuttryck — icke ens i det slags draperi, som engelsmånnen kalla inexpressibles. Hans Majeståt, som blott år 20 år gammal, hade varit nog nådig att före audiensen intaga en större qvantitet spirituosa, så att han var temligen rusig. Hans svit bestod af en trumslagare och tvenne pipare, af hvilka den ene derjemte tjenade såsom tolk. Konungen emottog sin gåst, mycket nedlåtande; han satt grensle öxer ett tomt brånvinsfat (thronen), och befallde herr Mudge att taga plats bredvid sig på marken eller hvar annorstådes han behagade. Under audiensen råkade H. M. i ett gapskratt, som icke tog slut, förrån osfvannämnda brånvinssat rullade undan honom och han föll baklånges på marken. Herr Mudge lemnade audienssalen, djupt kånnande sanningen af tidningen Den Conservatives uttryck, att konungavjidet år en aflåggare af den gudomliga verldsprincipen, samt att en nimbus af gudomlighet omsvåfvar konungahjessan.Korrespondenten, som beskrifver ofvannåmnda scen, år dock af olika mening med herr Mudge så till vida, som han anser, att nämnde nimbus,, åtminstone vid detta tillfålle strålade mindre kring ån inom konungahjessan. Ett herrligt konstverk från gamla tiden har blifvit upptäckt under de antiquariska gråfningar, fransmånnen låtit anstålla i Rom. Sedan man gråst, men endast funnit obetydliga saker på Campo Vacchio (det gamla forum), och kring Trajani pelare, upptäcktes i Trasteveres jord en bildstod, förfårdigad af Lysippos, den berömde konstnåren från Alexander den stores tid. Bildstoden föreståller en gladiator, som, såsom det tyckes efter nyss slutad strid på circus, torkar svetten af sig. Efter att hafva varit ett föremål för de slågtens beundran, hvilka lefde de nårmaste århundraden före och efter Kristus, efter att från sin piedestal hafva skådat ned på den gamla romerska republikens segertåg, dess blodiga borgarekrig och dess fall, samt kejsaredömets vekliga, utsvåsvande generationer, dess tyranner och slafvar, har den nu sofvit seklers sömn, för att ånyo sramtråda inför Romas åttlingar och visa den nya civilisationen, hvad de i sagans dunkel tillbakasjunkna tiderna kunde frambringa på snillets och konstens vågnar. Den har åter framkommit i dagen, för att skåda Rom, efter fruktlösa men hjeltemodiga försök att tillkåmpa sig friheten, ånyo smidt i de tusenåriga bojorna, men likvål på en tid, då jäcerna hafva så måktiga håfstånger för sitt spridande, att de dock snart nog måste segra. Bildstoden som derför måhånda en dag kommer att stå på ett fritt romerskt folks forum för andra gången, igenkåndes genast vara densamme, som är beskrifven i flere af de gamles verk, bland andra af Plinius den åldre i hans naturhistoria (Bok. 34, kap. 19). Stoden kallas der Gladiator distringens se eller Apoxyomenos, och det beråttas, att Marcus Agrippa haft den uppstålld i sitt badrum (therme), och kejsar Tiberius derefter i sin sångkammare, men att denne sednare på folkets böner flyttat den tillbaka på sin första plats, på ett af torgen. De gamle romarne kallade bildstoden Gladi