Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1850, sida 1

mm ZLZTGrxrLHLJz7-Tm E härför åberopa vi följande citation ur sörslagets motiver. — — Regeringen har derföre ansett det nådigt, betråffande likhetsstållandet för fråmmande nationers fart på de nederlåndska kolonierna, att faststålla såsom villkor, att den nation, som begår detsamma, skall behandla nederlåndska fartyg i sina kolonier lika med fartyg under dess egen flagg, och på samma gång som den ej vill utesluta de nationer, som ej hafva några kolonier, ifrån att komma i åtnjutande af samma förmåner, fordrar den dock, att desse nationer i allmänhet tillåta införseln af produkter från nederlåndska kolonier på samma vilkor som likartade varor ifrån andra produktionslånder, och dessutom ej särskilt söka att, genom differential-tullbeståmmelser, uppmuntra eller gynna den direkta införseln ifrån transatlantiska lånder, ett gynnande, som naturligtvis måste medföra en motsvarande svårighet för kolonial-varors export ifrån nederlåndska hamnar i Europa.Detta utdrag, jemte innehållet af 1:ste artikeln uti lagförslaget A. (infördt i Börsenhalle N:o 11,674) lemnar ej det ringaste tvifvel derom, att svenska fartyg, både efter lagens ordalydelse, som ock efter den förklaring deröfver, som dess proponent gjort, icke komma att blifva behandlade, uti farten på och ifrån Java och de öfrige nederlåndska kolonierna, i likhet med hollåndska fartygen eller med brittiska, amerikanska, hansestådernas, norska c.: det vill såga, med sådana lånders fartyg, hvilka ej hos sig numera hafva någon art af differentiala tullafgifter. Vår vigtiga sjöoch frakt-fart samt betydliga produkthandel på de hollåndska kolonierna måste sålunda komma, ifall förslaget blifver lag och hollåndska regeringen strångt och konsequent håller sig till dess ord och andemening, att hådanefter aftaga, hvarigenom vi blifva urståndsatta att, utom möjligen (2) för en del af vår egen förbrukning, kunna för framtiden konkurrera med de nationers fartyg och handel på ifrågavarande farvatten, hvilka, gillande den fria handelns principer, hafva upphört att såtta tilltro till de föråldrade lårorna om nationeltskydd. Det återstår på detta sått för vår regering endast 2:ne medel, för att undanrödja de påpekade hindren för vår handels naturliga utveckling, och de åro: endera, att helt och hållet afskassa de ifrågavarande tull-lindringarne, eller ock, att betråffande dem, söka på diplomatisk våg någon slags sårskilt öfverenskommelse med hollåndska regeringen. Det första anse vi såvål för råttvist och lämpligt, som ock för statsekonomiskt rigtigt och nyttigt för landet och svenska handeln, hvarföre vi åfven skola uti en följande artikel motivera och försvara denna vår åsigt. Skulle deremot vår regering ej våga att afskaffa tull-lindringarne, eller rådas för att afvika ifrån den hitintills betrådda stråten, må den då skynda sig, att zenom vår uti Haag anstållde minister söka åvidt möjligt år förminska de svårigheter, som följd af lagförslaget ovillkorligen måste kom na att uppstå för våra under svensk flagg segande fartyg. —— — Å3Bå Mm. PP oo MM w 2112