Bref från Danmark till ett fruntimmer. (Forts. fr. N:o 2). Colding den 22 Dec. 1849. Efter öfverfarten från Middelfart särdas man 3 danska mil genom Jutland till dess sydligaste stad — Colding. Denna stad, hvad han år söndertrasad! 6 gårdar ligga ånnu i aska efter bombarderingen och på hela gator finnes ej ett enda hus, som ej bår flera mårken efter musköttkulor. I flera hus suto ånnu qvar, inmurade till ett sorgligt minne för efterkommande slågten, kanonkulor och granater. Folket med qvinnor och barn kröp vid bombardementets begynnelse såsom råttor och mullvadar, förskramda, ned i kållare, och endast så många syntes uppe på gatan, som pehöfdes för de af bomberna itånda husens slåckning. I såderport suto på ena sidan lanska och på den andra sidan tyska kulor. En qvinna, som bodde i ett litet hus utom porten, beråttade, huru hon med sin man kröp på golfvet, under det kulorna öfver deras hufvuden genomsprångde leret i våggarna och gingo midt igenom huset. Den som kommit ut, vågade ej in; utan låg utstråckt efter marken eller nedhukad vid ett tråd afbidande stridens slut. Vid stugans gafvel var en blodråd fana upphångd på en stång, så långe bombarderingen varade. Når man betraktar stadens låge vid en fjord intrångd mellan omgifvande höga kullar, förvånas man öfver Danskarnes obetånksamhet och djerfhet, att drifva ut Tyskarne. De borde kunna hafva beråknat, hvad som sedermera skedde, att Tyskarne, utjagade ur staden, skulle postera sig på de staden domineRA