Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1850, sida 2

svenska soldaterna. Når det sedermera blef bekant, att de anlånda truppernas bestämmelse icke var någon annan, ån att ligga på ön och nöta bort sommaren, en d, hvilken dem förutan var ointaglig af tyskarne, som sakna flotta, så tyckte vål många, att de, som ordspråket såger, hade brånt sina kol förgåfves.Men hvad som då vaknade i allas bröst, uppvåckt och nårdt af skalder och prester, det var den under fredens långa tid slumrande fosterlandskårleken. I sånger, spridda bland allmogen, och predikningar spelar denna kårlek nu mera en lika vigtig röl, som den kristliga. De sammanblandas åfven ofta. Jag hörde i söndags en snillrik predikan om Johannes i fångelse, hvari först visades, huru en sann kristen år fången i denna verldens mörker och sist, huru Danmark år fånget under Tysklands ok. Allmogen hörde med största uppmårksamhet på, ty predikanten som talade, var både begåfvad och begeistred. De stilla och fromma i landet taga kriget, som en tuktelse af Herran, hvarigenom han vill låra danska folket att förlita sig på Herran allena. Middelfart har blott halftannat tusende invånare; år dock båttre bygdt, ån Slagelse och Ringsted och torde hafva sitt namn deraf, att, då der åro 3 fårjstållen öfver lilla Bålt, det