dan infördt i Österrike, hvilket sannolikt skett mera af nödtvång, ån af undseende med det lågre folket och benågenheten att stödja sig på rationella grundsatser. Skatternas bibehållande vid sitt ursprungliga belopp, som aldraminst tålde någon minskning derstådes midt under de stora krig, som forts i Italien och Ungern, gjorde införandet af detta skattesystem alldeles nådvåndigt för statens bestånd. Och, når man besinnar huru mycket rikedomsinteresset spelar under tåcke med absolutismen och huru villigt det varit, så snart det gållde folkets, massans hållande i schack och undertryckandet af nationens utveckling till timlig och andlig förkofran, finner man åfven huru billigt detta system år: de, som uteslutande ega ordet, når det gåller skatternas anvåndande, esomoftast emot de skattdragandes heligaste interessen — och i hvilket land får icke tegbrukaren, arbetaren, den lilla esodelens innehafvare stillatigande åhöra rådplågningarna om hans dyrt förvårfvade skattebidrags disponerande till antinationella företag? — de böra ock draga högre skatt, ån blott efter den enkla proportionen mellan egovidden, kapitalet eller dylikt. Den progressiva skattemethoden blefve ock ett verksamt korrektiv emot den öfverhandtagande pauperismen, som förr eller sednare i annat fall blifver en börda i hyarje samhälle, hvilken kommer att trycka vårre på förmögenheten, ån införandet afdetta system. Äfven ur politisk synpunkt vore det derföre klokt af den större sörmögenhetens innehafvare att i tid och godvilligt billiga denna grundsats, som verksammare ån något annat skulle stårka fredsinteresset och återföra en allt betryggande jemnvigt mellan nu stridande samhällsklasser. (U. P.)