Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1850, sida 1

om progressiv beskattning. Nåst skatternas totalbelopp i jemförelse med nationalförmögenheten, det vill såga i förhållande till samhållsmedlemmarnas förmåga att erlågga dem utan menlig inverkan på det industriella lifvet och rörelsen, på utvecklingen i materielt och andligt hånseende, år ingen fråga vigtigare ån deras fördelning på de skattdragande. De relativt taget lindrigaste skattebidrag kunna, under förutsåttningen af att beskattningen ej får qvåfva eller undertrycka samhållslifvet i någon dess yttring, blifva ombjliga att utgöra blott och bart. genom en ojemn och oråttvis fördelning. I Sverige, der skattedividenden utgår ungefår 8 rdr b:ko på personen, hvilket år mycket mindre ån i mången annan stat t. ex. England, Frankrike, Holland o. s. v., der skattedividenden utgår 2, 3, 4 å 5 gånger detta belopp på hvarje person, åro dock skatterna högst betungande. Detta förhållande eger sin grund i slerfaldiga orsaker, men egentligaste skulden till Svenska skatternas tunga år deras högst oråttvisa fördelning, i det ojemförligast största beloppet af de 24 millioner rdr b:ko, som årligen utgå till statens och kommunens mångfaldiga behof, drabbar innehafvarne af den fasta jordegendomen, i allmånhet innehafrarne af den synliga egendomen, och det i precis lika proportion, de må råda öfver stort eller litet. En annan orsak till skatternas tryckande och qvåfvande tyngd i Sverige år det hos oss egna MEESE SNES SSRK