gaste i dess nårmaste grannskap, på den 8s. k. Paradisplatsen. Begrafningsväsendet i London. Den aflidna engelska enkedrottningen hade, som man torde erinra sig, uttryckligen förbjudit all öfverslödig stät vid sin begrafning. Detta har gifvit pressen anledning att vånda sin uppmårksamhet på beqrafningsräsendet i allmånhet och det i London i synnerhet, och gissla det uomordentliga slöseri, som råder deri. Man kan knappt göra sig ett begrepp om detsamma. Familjer af medelklassen utan någon serdeles förmögenhet uppoffra på en begrafning 100 a 150 Pund Sterling. De högre klasserna hafva föregått med exempel; det tillkommer dem nu åfven att genom en förnuftig sparsamhet i detta hånseende vecka en reaktion. Man har beråknat, att för de summor, begrafningsvåsendet i London slukar, kunde byggas en ny S:t Påulskyrka. De nordamerikanska flickornas hcksalighet. Alexander Markay, som rest i Förenta Staterna och utgifvit en beskrifning öfver sin resa, råknar de amerikanska flickornas vålde och inflytande i umgångeslifvet till en af de företeelser, som mest öfverraskat honom i Amerika. I England spela flickorna en un derordnad rol i samfundet och komma blott med i verlden för deras föråldrars skull. I Förenta Staterna deremot-, såger författaren, sördunklas modern utan undantag af sina dåttrar; det år de sistnåmnde, som utfårda inbjudningar och se folk hos sig, liksom om de voro de oafhångigaste varelser på jorden-. Så snart en flicka intråder i det heliga åkta ståndet, år det förbi med denna lycksalighet. Hon ser sig skjutas åt sidan och försvinner så småningom ur societeten... Medan de unga ogifta damerna taga all uppmårksamhet i anspråk för sig, sitta fruarne försummade i hörnen, om de ock skulle dfvertråffa flickorna i personliga behag och intellektuel fullkomlighet. Vidare beråttar författaren om en mångd föreningar, hvilka flickorna besöka nåstan hvarje dag i veckan. I synnerhet svårma de för de s. k. Dorcas-sållskaperne, hvarest man roar sig, pladdrar och emellanåt utöfvar vålgörenhet. Damerna i en sådan förening — gifta . ? och ogifta, de sednare för det mesta flertalet — komma efter tur tillsammans i hvarandras boningar, tidigt på eftermiddagen, och sy allt hvad tygen håller ånda till aftonen, då vid thtiden de unga herrarne infinna sig, sysakerna inlåggas, små partier arrangeras, kurtis bedrifves och till slut låsas böner. Sedan följa de unga herrarne hem de unga damerna, önska hvarandra god natt oeh åtskil jas med det hopp att snart se hvarandra åter under lika gynnsamma omståndigheter.