våf. Frågan år, dels huruvida det år råttvist, att tjenaren eller arbetaren fordrar andel i den vinst, som hans arbete lemnar husbonden, dels huruvida ett dylikt anspråk år praktiskt, d. v. s. utförbart i sjelfva verkligheten. För att i kommande uppsatser, under den theologiska afdelningen af denna tidning, mera populårt, mera begripligt, kunna afhandla frågan om kommunism och socialism från kristlig ståndpunkt, vilja Vi har till en början lemna, några faktiska uppgifter angående en redan för mer ån tre år sedan försökt inledning till socialism i Sverige, till bevis huru saken både kan på ett kårleksfullt sått utföras och till en del redan blifvit det, ty fakta tala ofta tydligare ån långa afhandlingar. Redan år 1846 uppgjorde en jordågare i Småland följande öfverenskommelse med sina dervarande tjenare, från hvilka han under större delen af året var skiljd genom ett afstånd af mer ån sexton mål, såsom sjelf boende i en annan landsort: Till uppmuntran för mine tjenstehjon och torpare vid R.! Af mantal Nygård, har jag i årligt arrende 100 rdr rgs; det synes således icke vara obilligt, att jag af hvarje ålting i gården R. påråknar i årlig inkomst minst 50 rdr rgs, eller för hela R., som utgör sexton ättingar, minst 800 rdr rgs årligen. Men något mera torde gården genom en trogen, klok och flitig skötsel, årligen inbringa. För detta åndamål, och tillika såsom en uppmuntran till trohet, omsorg och fit, utlofvar jag hårmed, tills vidare, att årligen och från d. I Aug. detta år råknadt, skånka gårdens tjenI stehjon, utöfver deras betingade årslön, en fjerdedel (4) af den summa, som gården, utöfver de påråknade 800 rdr, afkastar såsom ren behållning för råkenskapsåret; så att, om gården till exempel befinnes vid råkenskapsårets slut (d. 1 Aug.) hafva afkastat ett tusende riksdaler riksgåld, erhålla tjenarne, jemte årslönen, femtio riksdaler derutöfver, till delning sig emellan. Summan fördelas så, att först tager råttaren en sjerdedel, och det öfriga delas derefter lika emellan de dfrige tjenstehjonen. Gårdens rena behållning bestammes på samma sått som hittills skett i klockaren N. N:s råkningar; med det vilkor, att ett helt års tjenstehjonslöner alltid böra vid råkningens uppgörande bland utgifterna upptagas ). Skulle något år den rena hehållningen blifva mindre ån 800 rdr, så förbehåller jag mig, att asgöra, huruvida icke af nåsta års behållna inkomst denna brist bör först godtgöras, innan öfverskottet för nåsta år till fördelning beståmmes. Och på det åfven torparne må hafva någon uppmuntran till flit och trohet, så utlofvar jag åfvenledes tills vidare, att för hvart 100 rdr, som gården, på sått nåmndt år, afkastar Öfver 800 rdr, skall hvarje torpare få efterskånkt tre procent af sin dagsverksskyldighet, eller tre dagsverken af hvart hundrade. För att ånnu mera stårka allas trohet, och vaksamhet dfver hvarandra, skall genast vid hvarje månads slut, en duplett af månadsförslaget, lika lydande med det, som till mig afsåndes, upphångas i statrummet, jemte inventarieförteckningen, och denna min förbindelse, till alla underhafvandes påseende ). R. den 30 Juli 1846. N. N.vi skulle kunna anföra ånnu ett dylikt exempel från en annan landsort, der ett nåstan lika beskassadt kontrakt med tjenarena fortfarit i mer ån tvenne år och ånnu i denna stund fortfar; men det anförda må för denna ) I dessa räkningar råknades husbonden alltid till godo laga rånta för inventarium, innan rena behållningen bestämdes. Inventarium värderades årligen och specisikt efter medelpris. Inventariiökning eller minskning ökade eller minskade alltid den rena behållningen. x) Gårdens styrelse var konstitutionelt-monarkisk. Konstitutionen, som innehöll den beståmda åkerbrukscirkulationen m. m., var gifven af husbonden, till ovilkorlig efterföljd. Men hela verkstållande makten låg i råttarens hand, som efter tjenarenas hörande, egde att sjelf oinskrånkt besluta och befalla. Ä — 2A2A22 — —— Fredrika Bremer och hvar och en annan re2 —