Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1849, sida 2

saktum, hvilket i ingen menniska med någon instinkt kan neka. Men nog om den saken. Jag år icke blind för bristerna i danska folklifvet, men kan icke heller förneka dess stora företråden och: förtjenster. Svenska tidningar år Hår ondt om; Aftonbladet har jag endast sett hos Fådrelandets redaktör, Aftonposten på ett större kaff vid teatern och Götheborgs Handelstidning samt Bore på atheneum. Du kan icke föreställa dig, hvilken behaglig kånsla det medför, att utom fåderneslandet låsa sitt fåderneslands tidningar. Det år alldeles, som man hade ett bref för sig från sin båste vån. Och då kan man icke begripa, huru de kunna tvista med hvarandra, utan man tycker, att de älla skulle hålla ihop. Hade dessa utomlands flygande tidningsblad lif i sig, som menniskor ha, skulle de på fråmmande botten, liksom håndelsen år med menniskor, blifva goda vånner. Men nu åro de lik, som icke kunna uppvåckas till annat medvetande, ån det, hvarunder de tryck tes hemma. Det år dock en lycka i olyckan, att det tvistas i alla lånder och emellan alla lånders tidningar, så att det icke år någon ting så ovanligt, att låsa tidningsstrider. Det lårer, hafva varit klingande före vid Carlberg; h år år icke tecken till snö; de slesta dagarne af min vistelse hår hafva varit