Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1849, sida 1

ii3i — dock såga, att ingenting märkvårdigt inträssat på lång tid. Sjelfva politiken har tystnat af, alltsedan det stora ministerombytet vid hvilket mången blick ljusnade och mången fosterlåndsk förhoppning lifvades. Lika grymt bedragen i detta som i allt annat, undrar man slorligen hvad detta ombyte egentligen skulle tjena till? Ingenting år dervid hvarken vunnet eller förloradt, reaktionen går sin gång liksom förut. De royalistiska ränkmakarne utsprida alltid sina svarta aningar om uppror och strid, ty det ligger i menniskans natur att gerna förespå, hvad hon helst önskar. Paris år dock fullkomligt lugnt. Arbete år dagens låsen, industrien dbehöfser hemta styrka och folket år i saknad af bråd. Man afbidar tiden och vill icke onödigt uttömma de krafter, hvilka redan blifvit tillråckligt försvagade, och som ånnu en gång kunna behöfvas förenade till fåderneslandets försvar, då det åter blir bragt på branten af en afgrund. Blott en sak kan under nårvarande förhållander bringa vårt samhålle till inbördes krig, nemligen det däraktiga försöket att åter uppresa en tron, om detta skulle blifva vågadt. Partierna arbeta vål fortfarande derpå, men mycket återstår dock troligen ånnu, innan planen blir fullt fårdig. De högadliga konspiratörerna åro dock outtröttliga och ingenting tyckes kunna hejda deras iver, Legitimisterna hafva höjt hufvudet på ett förvånande sått. De tala öppet om sina relationer med slottet Frohsdorf. Allt detta oaktadt torde det blifva dem svårt om icke omöjligt att återinföra liljorna i Frankrike samt ånnu en gång kröna det förhatade Bourbonska namnet med den numera föga betydande konungatiteln. Ärsdagen af bresidentens utnämning har förbigåtts utan några yttre festiviteter. En stor revy var tillåmnad på Marsfältet, men blef inställd, i anledning af Louis Bonapartes illamående några dagar förut, och hvilket hindrade honom att bevista en defilering af en mångd regementen, råckande i flera timmar. Allt var sig således fullkomligt likt. Ingenting var åndradt i de dagliga vanorna. Endast på qvållen såg man piketer af republikanska gardet uppstållde på place dHötel de Ville, i anledning deraf, att prefekten tillstållt en bal, hvilken man trodde skulle locka en mångd nyfikne till platsen. Detta var dock icke förhållandet, ty endast några flanörer hade infunnit sig, för att åskåda de anlåndande balgåsterna. Feten lårer varit storartad i ordets hela bemårkelse. Sex tusen bjudningskort voro utfårdade; presidenten, dagens hjelte, hedrade balen med sin. nårvaro och man dansade i den fordom , såkallade salle du Tröne. — Rationalförsamlingens president m:r Dupin hade der förut gifvit en ståtlig middag, vid hvilken åfven Louis Bonaparte var nårvarande och besvarade i några så ordalag den toast, som af nationalförsamlingens president föreslogs till hans ära. — Fullkomligt i strid mot den skrift, hvilken af Louis Napoleon, ingass till nationalförsamlingen, vid det mårkvårdiga konselj-ombytet, har han nu, vid de proponerade skålarne, höglidligt förklarat sig vara i fullkomligt godt förstånd med hösra sidan och att han ingalunda tånker, i något fall motsåtta sig dess pluralitet. I sanning en öfverssödig försåkran,