Korrespondens. Paris den 16:de Dec. Tiden ilar hån med vanlig skyndsamhet. Hvarje dags gryning uppslår en ny sida af lifvets bok, och huru mycket år ej deruti att låsa och studera! Äfven Paris år en uppslagen bok, der hvarje blad talar om tusen omvexlande tilldragelser ur det nårvarande, stora och håndelserika minnen från det förflutna, vigtiga och betydelsefulla aningar om det tillkommande. Stundom låser man en sida ur folklifvets historia, dertill hvarje vindskupa bidrager med ett litet kapitel, ömsom handlande om arbete och stilla fröjd, hemmets lugn — lifvets sannaste lycka, ofta åfven om dystra föremål, såsom nöd, brist, sjukdom och elånde. Man omvånder bladet och finner sig plötsligen liksom i trollsagorna förflyttad till stolta palatser, praktfulla salar, gnistrande diademer, med ett ord, till allt hvad konsten, smaken och såfångan i förening kunnat uppfinna, att förljufva lifvet och döda tiden. Hvilket vidstråckt studium för den uppmårksamme begrundaren. Ståndigt vexlande och dock densammafortskrider den stora staden Paris alltjemt på upplysningens, industriens, arbetets och bildningens stråt. Under det hvarje dag företer tusende små olika tilldragelser, samt scener och dekorationer vexla med hvarje ögonblick, kan man