Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1849, sida 3

Hvarjehanda. Något att tänka på. Uti Altena, en preussisk fabriksstad, har man gått i författning om stiftandet af en viktualieförening i det 5yftemål att förskassa de talrika arbetarne de nödvåndigaste lissmedel för så billiga priser som möjligt. Att sådana föreningar åro af stor nytta, har ådagalagts genom exempel. Det bildade sig nemligen under den dyra tiden 1846 i Iserlohn, en annan preussisk fabriksstad, en förening bland dervarande handlande i lika syfte. Denna förening lyckades att för tusentals fabriksarbetare betydligt låtta den rådande nåden. En ny profet. I Zirich uti Sehweiz vistas en apothekare från Wilna, vid namn Towiansky, hvilken har bildat en slags politisk-religids sekt, som betraktar honom som den tredje profeten efter Christus och Napoleon. Hans partis mål år grundandet af ett panslaviskt rike. De mest betydande namn lysa i detta parti, hvilket skall stå i någon förbindelse med ryska hofvet. Towianskys i Zäörich boende anhångare åro, enligt egen utsago, sattiga. Någon förbindelse med demokratiska partiets anhängare eger alls icke rum. Fiffigt rymningsförsök. En bland de i kasematterna i fåstningen Rastatt fångne badiske coldater utfunderade följande fiffiga sått att undkomma fångenskapen. Han förfårdigade en sabel af tråd, omvirade handtaget med halm och hångde den vid ett linneband kring axeln. Sålunda utstyrd begaf han sig i daggryningen till porten af bastionen och passerade densamma utan att blifva anhållen, i det man tog honom för en underofficer vid fångbevakningen. Hans skygga blickar och hästiga gång våckte dock en utanför porten posterad soldats uppmårksamhet; denne tillropade honom ett dundrande halt, och den stackars rymlingen återfördes dit hvarifrån han kommit. Nelsonianum. Den nyligen aflidne amiral Griffiths tråffade någon tid efter slaget vid Trafalgar såsom fregattchef tillsammans med linieskeppet Victory, som hade Nelsons lik ombord, och ånnu ett linieskepp, hvilka begge skulle gå till England. Kapten Griffiths gick först ombord på det icke namngifna linieskeppet, hvars kapten förårade honom ett får och sedan ombord å-Victory. Nå Grifsiths, sade kapten Hardy, victoryschet och Nelsons slaggkapten i slaget, huru år det med er. proviant? och då kapten Griffiths svarade, att han icke hade något fårskt kött ombord, förårade honom Hardy likaledes ett får, som hårt till Nelsons eget enskilta förråd. Fåret från det onämnda linieskeppet blef först slagtadt på fregatten och nu kom turen till Nelsons får. Men en dag, då Grifsiths spatserade på dåcket, observerade han, att skeppsslagtaren höll sig i nårheten af honom, liksom han hade nägot att såga honom, men icke tordes. -Hvad har du på samvetet, min gosse?sporde kaptenen. Vi vilja så ogerna, sir, att lord Nelson skall slagtas,ljöd svaret. -Hvad år det för prat? sade kaptenen; -lord Nelson år ju död för långe sedan. — -Ja, det år visst sannt,svarade slagtaren, men vi hoppas, att ni icke villlåta slagta lord Nelsons får, som vi kalla lord